Det har gått sju år sedan den finländske skådespelaren Tommi Eronen flyttade till Borgå. Vid det här laget har han rotat sig och är du med småstadskänslan.

– Någon sade till mig då jag flyttade att det tar sju år att bli Borgåbo och det stämde, åtminstone för min del.

Arbetet, teaterjobbet, teveinspelningarna och filmprojekten, finns i Helsingfors på behändigt avstånd från hemmet och direkt i januari kör vårens första tevefilmningar i gång för Eronens del. Vad det är fråga om är än så länge hemligt, i ställer fokuserar vi på det som nu är aktuellt för tevetittarna, nämligen Rundradions dramaserie med kriminslag, Koukussa.

Fokus i serien ligger på Tommi Eronens kriminalkommissarie Oskari Autio och hans ungdomskäresta Krista (Matleena Kuusniemi) som plötsligt är tillbaka i Helsingfors efter att i åratal ha varit på flykt utomlands undan en dom för narkotikabrott. Det förflutna knackar på dörren och Oskari ställs öga mot öga med en verklighet som han skjutit ur sinnet.

Krisreaktioner

– Oskari är väldigt intressant som person. Han reagerar förståeligt under rådande omständigheter men förnekar samtidigt en del av sig själv. Det centrala i storyn ligger inte i vem som gör vad utan i hur de olika personerna reagerar då det krisar till.

Eronen fastnade för Koukussa på grund av regissören Marja Pyykkö; det var hennes involvering i projektet som gjorde att han gick på audition och landade rollen som kriminalkommissarie.

I serien lever Oskari med tonårssonen Niko (Santeri Mäntylä) som tror att hans mamma Krista är död. Men avsnitt för avsnitt vecklar manusskribenten Laura Suhonen upp en brutal verklighet bortom familjens radhusidyll i Förortshelsingfors. Det är en värld där allting kretsar kring pengar, stora pengar, i en värld där narkotika är hårdvaluta.

Fallstudier

– Det är första gången jag spelar polis. Före inspelningarna följde jag med knarkrotelns arbete och plöjde bland annat igenom en massa gamla fall för att se hur polisarbetet löpt från första vinken, via ett omfattande spaningsarbete till ett gripande, säger Tommi Eronen.

Med arbetsplatsbesöket som grund föreställer han sig att man som polis drivs av någon form av jaktinstinkt där man fogar bit för bit till pusslet och slutligen löser fallet. Kreativitet och intuition är polisegenskaper som han överfört på rollfiguren Oskari, liksom euforin då allting faller på plats.

I Koukussa fördunklas ändå hans polisiära framgångar av att de bygger på Kristas insats som tjallare – i stället för att bygga upp sitt nya liv dras hon djupt in i narkotikakretsarna i Helsingfors. Grundstoryn handlar om beroende och om kärlek, och om vad var och en är beredd att offra för sin personliga lycka.

Moraliskt spel

– Det finns olika sätt att se på vad som är moraliskt eller människovärdigt och i Koukussa spelas motpolerna ut mot varandra. Det är en form av schack där alla parter vet var de har varandra. Alla försöker dra nytta av informationen de har och aktivt blåsa varandra, beskriver Tommi Eronen.

Som han ser det handlar det mycket om vilka val personerna i Koukussa gör. Vissa val ger en specifik utgång, men i teveserien är det i sista änden inte viktigt vem som blir fast och hur.

– Oskari frågar i något skede ”Får jag ingen?” och för mig är det ett ganska uttömmande svar på seriens slutscen.

Hur det slutar? Det ska vi inte avslöja. Det första avsnittet av Koukussa visades på Yle TV2 i början av november och för tevetittarna är storyn nu inne på upploppet. Dessutom har den tiodelade serien kunnat ses via Yle Arenan sedan starten.

Bitarbetare

För Tommi Eronen själv är Koukussa i det här skedet ett passerat kapitel. Inspelningarna, uppdelade i två sjok, avslutades på vårvintern i fjol och efter det har han ägnat sig åt andra projekt både inom film och inom teve, som han upplever ligger rätt nära varandra. Arbetet görs i små bitar – lösryckta, kan det ibland upplevas från skådespelarens sida sett – som klipparen och regissören i sista änden formar till en helhet.

– Kameran visar ingen nåd och avslöjar allting objektivt. Förstås finns det rum för omtagning, men själv märker jag fortfarande att jag håller andan när jag hör regissören säga ”kameran går”.

Spelar på svenska

I fjol våras var han till exempel med och gjorde ”inhemsk sjörövarteve” i form av teveserien The Heroes of the Baltic Sea, i regi av AJ Annila. Tommi Eronen har tidigare jobbat med Annila i Jadesoturi (2006) och i Sauna (2008) och den här gången handlade det om historia i form av det nederländska skeppet Hanneke Wrome.

Skeppet sjönk nära Raseborg år 1468 med stora mängder guld och silver i lasten och i teveproduktionen ligger fokus på slottssonen Aksel som överlever förlisningen och hamnar i klorna på ett gäng Östersjöpirater. Teveserien riktar sig till ungdomar och formatet är delvis interaktivt.

Tommi Eronen har en mindre roll som styrman och spelar på svenska. Det är inte första gången. Han har också tidigare gjort små inhopp på svenska men den första stora rollen var den som homsan Toft i Östra Nylands teaters uppsättning av Sent i november (2014).

– Det skulle vara roligt att jobba mera på svenska. Trots allt lever vi i en tvåspråkig kultur.

I våras var han aktuell på scenen med monologen Isä på Helsingforsbaserade Teatteri Jurkka och 47-åringen när fortfarande teaterdrömmar. Han lyser upp då han tänker på roller som han vill spela på scenen: Hamlet, Raskolnikov och hela raden av intressanta karaktärer ur Tjechovs mångskiftande persongalleri.

– Teater handlar för mig om en omedelbar närvaro, om att i stunden få en speciell kontakt med mina motspelare och i förlängningen också med publiken. För mig är det inte applåderna utan den där lätt euforiska känslan som uppstår då allting klaffar som är det bästa med att göra teater.