De filmade sekunderna av under

BORGÅ I bioaktuella Järven tarina – Sagan om sjön kommer tittaren ofattbart nära de knottriga kräldjuren och samma gäller också fåglar, fiskar och däggdjur: Det blir närkontakt så att man nästan kan känna sälkutens lurvvåta päls eller bäverns viftande morrhår mot sig.

– Artkännedom och kunskap om lokala förhållanden är ovärderliga då man gör naturfilm. Som filmare måste man veta var det lönar sig att vara och när. Ta till exempel paddorna, de brottas under vatten bara tre gånger om året och är du inte ute i rätt stund så missar du showen, säger Teemu Liakka.

Borgåfilmaren Liakka ansvarar för hela det visuella greppet i filmen och han står också för en stor del av det inspelade filmmaterialet på sammanlagt 700 timmar. Hisnande är i synnerhet undervattensbilderna där man via kameralinsen i närbild får uppleva till exempel hur abborrynglen kläcks ur sina ägg.

Dykarknep

Liakka, som är van dykare, har sina knep för att komma riktigt nära skygga vattenvarelser.

– Jag låtsas att jag är en sten eller så föreställer mig att jag är böljande alger och låter vattnet föra mig fram och tillbaka.

Rätt teknisk utrustning hjälper förstås också och många av scenerna i Sagan om sjön är filmade med slutna dykaraggregat som är tysta och inte släpper ut några syrebubblor i vattnet. Utöver det är det tålamod som gäller, att vänta ut den där stunden då krabban kikar ut ur sin undervattenshåla eller då uttern nappar sin läckra lunchbraxen.

– Det här är inte en bransch där man räknar arbetstimmar, filmar naturen och dess invånare gör man på grund av genuint intresse och passion, säger Teemu Liakka.

Ljus vattenvärld

Världen under ytan i filmens finländska sjöar visar sig förvånansvärt ljus, färgstark rentav emellanåt.

– Det är glädjande att det fortfarande finns klara vattendrag i Finland och filmen är också ett ställningstagande i det avseendet. Vi hoppas att budskapet om att det är viktigt att vi har rena sjöar också i framtiden går fram.

Sagan om sjön, med story och text av Antti Tuuri och manus av Marko Röhr, är ingen miljöskyddspamflett men den bjuder in till en naturupplevelse där omtanken om miljön löper som en mytologiskt färgad, röd tråd genom helheten.

Till exempel Borgåfilmaren Atte Henrikssons älvsimmade älgar – där hjorden delar på sig mitt i den strida vårströmmen med forsande isflak – bjuder på lärdomen att för många individer på samma plats leder till problem för gruppen.

– Safka loppuu, maten tar slut. I naturen är det här en självklarhet, och det är en aspekt som vi vill föra fram, säger Teemu Liakka.

Fornfinländsk saga

Så krasst uttrycks orsakssambandet inte i själva filmen där skådespelarena Samuli Edelmann fungerar som berättare. Antti Tuuris text bottnar i fornfinländsk mytologi och tittaren får uppleva vattnets kretslopp som Ahitar, Ahtis och Vellamos dotter, råder över: Hur vattnet föds inne berget, hur det bubblar ur undervattenskällor i små eruptioner, hur det isar till sig i hisnande formationer.

Teemu Liakka har inte ensam hållit i kameran. Över inspelningsperioden på tre år har totalt åtta av Finlands främsta naturfilmare, däribland Borgåbon Jan Henriksson, bidragit med bildmaterial till filmen.

För sonen Atte Henriksson är Sagan om sjön speciell. Här hittar man hans första biografvisade naturfilmarminuter och inte vilka som helst; i tre dygns tid filmade han svanar och svanungar i Fagersta utanför Borgå och nu finns drygt fem hisnande sekunder med i den slutliga filmprodukten.

– Det känns fint att mina svanar inte hamnade på klippbordet.

Fantastiska ögonblick

Teemu Liakka kan inte plocka fram någon specifik scen i Sagan om sjön som han skulle placera framför de övriga, de häpnadsväckande stunderna var helt enkelt så många under inspelningarnas gång.

– I varje scen finns det någonting med wow-effekt. I kameran har jag direkt sett att nu har jag fångat ett helt fantastiskt ögonblick på två sekunder ... men sedan slår stressen genast till då jag vet att jag nu MÅSTE filma stödande bilder som kan användas för att bygga upp en hel scen. Då skall alla bilder vara bra.

För Liakka är naturfilmandet också ett ständigt lärande: han lär sig hela tiden nya saker om naturen och dess invånare.

Det didaktiska dokumentärtänket har funnits med från starten, och filmteamet samt regissörerna Marko Röhr och Kim Saarniluoto – samma duo som låg bakom succén Metsän tarina för fyra år sedan – har flitigt anlitat forskare, biologer, hydrobiologer och dykarexperter för att komma sjöns väsen inpå livet.

Välljudande sjöliv

Filmens dramatiska musik, som följer de fyra årstidernas flöde, är komponerad av Panu Aaltio medan Johanna Kurkela står för sången. Sagan om sjön bjuder genomgående på en fantastisk ljudvärld där ljuddesigner Juha Hakanen fått alla plask, pip, fladder, surr, inande, porl och knak att framträda tydligt. Hur häftigt är det inte att höra en fiskgjuse ta en klunk vatten eller höra en sprattlande gädda störa tranorna på deras vårpromenad bland vattendränkta vassruggar?

Får man tro filmen så är det den äldsta gäddan i sjön som presenterar Ahitar för alla undervattensinvånare. Nu är det biopublikens tur att bli presenterad för de fjälliga, fjädrade och lurviga individer som lever i och kring våra vattendrag.

Man räknar med att Finland har runt 190 000 sjöar. Sagan om sjön är inspelad i en del av dem, bland annat i Borgå- och Sibbomiljö.