Ossian Avén och Marjo Karsten-Stenius går på kafé i Åbo. Foto: Pressbild.

Mera kärlek i Svenskfinland

Dejten, träffen eller det romantiska mötet jagas inte längre lika febrilt i andra säsongen av Hjärtevänner. I stället läggs större vikt vid det goda mötet.

Hjärtevänner, säsong 2

Yle Fem söndag 22.3 kl. 18.30, repris lördag 14.25.

När Hjärtevänner, dejtingprogrammet för äldre, startade hösten 2013 var det många, och undertecknad bland dem, som applåderade idén och initiativet att visa äldre människors längtan efter närhet, kärlek och värme i tv.

Särskilt uppfriskande var att vanliga finlandssvenskars kärlekstörst exponerades i ett medie- och modelandskap där ungdomen och den perfekta kroppen annars idealiseras blint. Längtan efter kärlek är ju något som förenar människor i alla åldrar och samhällsklasser.

Det råkade sig ändå så att programledaren, sutenören Magnus Silfvenius Öhman, så febrilt försökte para ihop äldre i Svenskfinland och få det att säga klick att många irriterade sig på hans påträngande stil. Han kunde ställa de ofta välbehövliga dumma frågorna men hamnade också på kant med intervjuobjekten.

Många minns mötet med advokaten Tove-Maj Kyrklund som kanske det tuffaste, då hon satte hårt mot hårt och fick herr programvärd att fundera en gång till över vad som lämpar sig att fråga en främmande person.

Silfvenius har tagit med sig lärdomarna från första säsongen inför produktionen av säsong två, som onekligen har en lite annan karaktär. Dejten, träffen eller det romantiska mötet jagas inte längre lika febrilt, åtminstone inte i de två första avsnitten.

I stället läggs större vikt vid det goda mötet mellan två människor – ett absolut villkor för vilken lyckad dejt som helst: En promenad ska få vara en promenad och skall uppskattas för vad den är. Om den leder till något mer, är det bara en bonus.

Ändå kan man ställa sig frågande till exempel till parandet av Skogshuggar-Ossian och Statsvetar-Marjo, som i avsnitt två får träffa varandra för att båda har musiken som intresse; den ena spelar dragspel, den andra piano och tillsammans ger de sig på en orgel. Ingendera brinner för den andra, men de träffar gärna varandra på nytt – om den andra tar initiativet.

Friskt vågat är hälften vunnet tycks vara Silfvenius devis och därför kan vi räkna med flera misslyckanden, övertramp och pinsamma stunder i Hjärtevänner säsong två, men troligtvis också flera hjärtevärmande möten. Det visuella upplägget, som till stor del är kameramännens och regissören Kenneth Klailes förtjänst, är om möjligt ännu vackrare än tidigare.

Första avsnittet presenterar de sex deltagarna, som åtminstone på en punkt skiljer sig från de i förra säsongen: om änkorna och änklingar dominerade då, deltar nu flera frånskilda. Kanske fokuserar nästa säsong på de eviga singlarna, de som aldrig stylat med någon?