Två av sex. Jenna och Christer Romberg fotograferades i Borgå inför vokalensemblen Rombergs julturné. Foto: Krister Åberg.

Skivrecension: En funkig jul med Rombergs

Vokalgruppen Rombergs andra skiva, också den en julskiva, är en produkt där ett långt utvecklat och i hög grad producerat studiosound är en väsentlig del av estetiken.

Pärmbild
Vokalgruppen Romberg: Jul igen

(Egen utgåva)

Poppiga syntljud inleder öppningsspåret Vid Betlehem en vinternatt, och även om gospelfunkstuket i sig är välfungerande, blir steget rätt långt till den engelska 1600-talscarolstraditionen där sången uppstått. Detta gäller inte minst frasering, och jag förhåller mig inte odelat positivt.

Att jämföra Rombergs med Rajaton eller The Real Group är inte långsökt, även om nämnda grupper gjort sig kända uttryckligen som a cappella-ensembler medan Rombergs framför största delen av spåren med instrumentalackompanjemang.

Vokalgruppsidiomet behärskar man utmärkt med fina bakgrundssångare och solon, och a cappella-versionen av Det är en ros utsprungen – i ett harmoniskt krävande arrangemang signerat Teddy Granroth – framhäver sångarnas styrkor och renhet. Det är så rent att man nästan börjar misstänka autotune. Till och med en klenod som O helga natt (som man i nio fall av tio hellre låter Jussi Björling sjunga under julmiddagen) görs här i en tacknämligt intressant version med djärva harmonier arrangerade av Mikael Svarvar.

Trots stiliga enskilda nummer känns mångfalden av stilar på skivan problematisk när man absolut vill ge sig på att tolka såväl egna sånger, amerikanska julsånger, klassiska julsånger, en dansk julesång och till och med Pekka Simojoki. Med fördel kunde man ha motstått frestelsen att jazza till exempelvis Giv mig ej glans av den alltjämt upphovsrättsskyddade Sibelius.

För hur gärna Rombergs skönsjungande korister än zappar mellan stilarna och hur gärna man än sjunger sina favoriter i stilbrytande arrangemang, fungerar de egna låtarna allra bäst. Då tänker jag inte minst på Christer Rombergs kompositioner. I våra armar har ett överdrag av nordisk melankoli, inte minst i gitarriffet och den stegvis sjunkande baslinjen i kombination med en suggestiv instrumentering. Och i den fartfyllda I vinternattens mörker har den intensiva kompositionen, det skickliga utförandet och proffsiga soundet ingått ett intimt förbund.

Om man har överseende med det onödigt splittrade helhetsintrycket, har plattan goda chanser att finna sin plats i skivhyllan hos alla vänner av traditionella julsånger i poputförande på svenska.

I fotnoten till recensionen i papperstidningen angavs fel datum för julturnén. Gruppen uppträder torsdag 17.12 kl. 19 i Kyrkslätt kyrka, söndag 20.12 kl. 18 i Ekenäs kyrka och måndag 21.12 kl. 19 i Hangö kyrka.