Brudparen köar till domkyrkan

BORGÅ Att paret kan ordna kyrkvigsel i Finland utan några som helst problem kom som en glad överraskning för dem båda. Graham är nämligen katolik. Han kommer från Irland och säger att där hade det inte alls gått lika smärtfritt.

– Jenny borde ha konverterat och processen hade varit lång.

Det enda som behövs i Finland är skriftligt bevis på vilken församling han kommer från, att han är kristen. Jenny är ursprungligen Borgåbo och har konfirmerats här. Nu bor hon i Helsingfors. När hon gick in på kyrkliga samfällighetens webbplats för att få information om vigslar, noterade hon att det är dyrt för icke församlingsbor att gifta sig i domkyrkan.

– Jag hajade nog till. I fjol kostade det 360 euro, nu är taxan uppe i 440 euro. Det är väldigt mycket pengar speciellt med tanke på att ett bröllop som sådant är dyrt att ordna.

Efter första förskräckelsen blev det ändå klart att i det här fallet är både förrättning och lokal gratis. Det beror på att Jenny kommer från Borgå och konfirmerats här. Dessutom är en av föräldrarna medlem av en Borgåförsamling.

Tålamod behövs

Att vänta i 1,5 år för att få gifta sig på önskad plats önskad tid är en utmaning för de flesta, men Jenny och Graham tar det med ro. De har vant sig vid att vänta.

Paret träffades på Irland för över 6 år sedan, precis innan Jenny skulle åka hem till Finland efter sina utbytesstudier. Hon var där i ett halvår, normalt är hon stationerad vid universitetet i Helsingfors, där hon studerar cancerforskning. För tillfället är det doktorsavhandlingen som är aktuell.

En kort tid efter att de träffats flyttade Graham till Italien, där han bodde i ett helt år.

– Vi höll ändå kontakt och besökte varandra regelbundet.

Sedan två år tillbaka har Jenny Högström och Graham Stakem ett gemensamt hem i Helsingfors. Graham har anpassat sig väl och har också fått jobb.

Han berättar ändå om hur han till en början förundrades över finländarnas beteende.

– Ni är så tystlåtna. Irländarna pratar ju i ett och först missförstod jag tystnaden, jag inbillade mig att människor var otrevliga i högsta allmänhet eller avogt inställda mot utlänningar.

Vännerna fann varandra

Han tar ett konkret exempel.

– En av mina riktigt goda vänner heter Antti. Jag träffade honom på Irland och vi gillade nog inte varandra till att börja med. Vi begrep inte oss på varandra eftersom vi är så olika. Jag pratar på och han är tystlåten.

I dag bor båda i Finland och umgås regelbundet.

Jenny skrattar och minns hur det var då hon kom till Irland, där alla höll låda och kom väldigt nära rent fysiskt.

– Folk var så vänliga och rörde vid varandra på ett helt annat sätt än hos oss. Först kändes det konstigt.

De skrattar gott då de minns ett av Grahams första besök i Finland. Jennys pappa skjutsade dem från Borgå till Helsingfors.

– Det var tyst i bilen. Jag trodde att någon var arg. Sedan fick jag veta att det är normalt med tystnad i grupp.

Numera trivs han bra i sitt nya hemland. Ändå är det högst troligt att paret i något skede flyttar utomlands för en tid. Det har att göra med Jennys karriär. Forskare måste vara beredda på att röra på sig.

Farmor får inte veta

Bröllopet ska ändå undanstökas först. Paret räknar med närmare 100 gäster, en stor del från Irland.

En av Grahams nära och kära saknas ändå på vigseln och det är hans farmor. Även om inga andra släktingar bryr sig om att han gifter sig med en icke-katolik, är det en sak som hon knappast skulle godkänna.

– Farmor är väldigt stark och traditionell i sin tro. Vi har inte ens nämnt om att min blivande hustru hör till den evangeliskt lutherska kyrkan, det är onödigt. Farmor är så gammal att hon inte reser till bröllopet i alla fall.

Jenny har också i god tid bokat hotellrum för de långväga gästerna och festplatsen i Hammars är klar.

Veckoslutet efter bröllopet viks för en fest på Irland och då åker släktingar och kompisar från Finland dit.