En kattfröken på-färggrant äventyr
Om Porvoon Teatteris debut på Postbackens Arenateater på ytan är en sagomusikal om kattfröken SuSu OuOu på äventyr är den på djupet ett slag för natur- och miljöskyddet, med moraliska rättesnören.
Porvoon Teatteri har med grundande medlemmen Tuovi Putkonen tillgång till en evighetsmaskin, en amatörteaterns edsvurne eldsjäl, som år efter år regisserar gammalt och nytt, som själv skriver pjäser och i sparsmakade stunder också dyker upp på scenen.
I familjeföreställningen Kissan viikset, sanoi Susu OuOu spelar Tuovi Putkonen med säkra kort. Hon har skapat en gammaldags saga i topeliansk anda där moraliska pekpinnar är milstolpar, samtidigt som skådespelet visuellt tar ut svängarna främst i form av färgsprakande dräkter, fantasifull maskering och många komiskt egenartade karaktärer.
Flyttvång
Berättelsen börjar när familjekatten SuSu OuOu (Anna Andersson) under allmän villervalla hoppar ner från flaket till en flyttbil medan hennes matte (Eeva Puromies) fortsätter med sitt bohag i riktning Sverige. Hemmet på ett gammalt område med pittoreska trähus ska nämligen rivas och nya själlösa hus ska resa sig inom kort – i förnyelsens och effektivitetens namn.
Nu är goda råd dyra, SuSu OuOu vet varken ut eller inte tills hon blir vän med ett gäng vildkatter och framför allt den blinda häxkatten Noita Nau (Lasse Rantanen) som vägleder henne genom äventyr efter äventyr på samma gång som den vita lilla kattfrökens känsla för vad som är rätt och riktigt i djurens och i människans världar finslipas till en ädel juvel.
Möten
Men därförinnan har katten mött bland annat två lömska och lögnaktiga ormar (Mia Lehtola och Sari Järvinen-Hippi) och en färgsprakande och minst sagt livlig papegoja från Argentina i orange, blått och rött (Sara Vilander). SuSu OuOu träffar också en jakt- och en båthund (Sofia Lehtola), en häst (Eeva Puromies och Sofia Lehtola) som husbonden varit ovanligt elak mot, och två smällfeta frossare (Johanna Saarikallio och Mia Lehtola) som i sina bjärt färgade dräkter lever enbart för att vräka i sig godis och korvar i massor. Däremellan sover de för att orka äta om och om igen.
En vit duva (Anne Ratia) som behärskar konsten att få illa medfarna djur att tillfriskna, djur som människan i sitt oförstånd eller sin ondska skadat, spelar en viktig roll i sagomusikalen liksom vildkatten Vilpertti (Tomi Ahonen). Det är han som får kärlekens strängar att vibrera mellan sig och SuSu OuOu. Mot slutet förför Alicia Bärlund publiken med ett esoteriskt dansnummer i rollen som havsgudinna. Och slutet är gott, som sig bör i en pjäs huvudsakligen riktad till barn.
Dynamik och toppar
Sången, musiken och dansnumren ger välbehövlig dynamik åt handlingen som åtminstone för en vuxen ibland tenderar att gå framåt i väl inkörda hjulspår. Musiknumren är många och de flesta skådespelarna sjunger bra.
Till topparna på scenen hör Sara Vilander i sin instuderat expressiva roll som papegoja, de helfnoskiga frossarna Saarikallio och Lehtola, den på samma gång både litet skrämmande och trygga häxkatten Lasse Rantala samt Anna Andersson i huvudrollen. Ett flertal unga skådespelare i kattroller gör väl ifrån sig i masscenerna.
Dräktansvariga Anne Ratias och maskeraren Sanna Saarnios insats ska inte underskattas, deras bidrag bildar blickfånget i en sagomusikal, som alla som förstår finska, kan fröjdas åt ännu en bit in i augusti. Litet, och till och med litet kraftigare regn, gör ingenting, Arenateatern har som bekant ett tak.