Visan får nytt liv på trubadurskeppet
Trubadurskeppet tar femtio vissångare på turné längs den nyländska kusten. Vi har ingen ny Cornelis, men de många unga trubadurerna låter visan hitta nya vägar.
– Once in a lifetime.
Så beskriver turnéchef Henrik Huldén trubadurskeppet. Finlands största visturné med jakten Alexandra kör i gång i Lovisa den sista juni. Därefter bär det via Pellinge och Helsingfors av mot väst med Ekenäs som ändstation.
Och det är läge att fira: visans vänner fyller sjuttio år i år. Ett femtiotal artister deltar. Bland de mer kända namnen finns Frida Andersson, Öyvind Sund, Lasse von Hertzen och Marika Lagercrantz.
Jakten Alexandra är tillräckligt rymlig för att trubadurerna ska få plats att spela, äta, sova och umgås, men samtidigt tillräckligt liten och hanterlig för att komma in i olika skärgårdshamnar. Alexandra sjösattes 2002 och har därefter fungerat som kulturhistorisk påminnelse om den nyländska sjöfarten, men också som charterbåt.
– Gemenskapsandan är speciell. Dessutom är det roligt att färdas på andra sätt än med bil, säger Henrik Huldén.
Att packa in ett stort trubadursällskap i ett skepp kan leda till nya idéer, visor och sammansättningar och i bästa fall till samarbeten som fortsätter också efter att Alexandra kastat ankar efter den sista konserten. Bara en del av programmet är fastslaget på förhand.
Visans nya liv
I helsingforsföreningen är hälften av de aktiva visvännerna under 30 år gamla, och det syns på skeppet Alexandra. Det kan vara en överraskning för den som trodde att visans glansdagar är förbi. Den finns, den har bara skiftat i form en aning.
– Det finns ingen ny Cornelis Vreeswijk. Konstformen söker nya vägar, säger Henrik Huldén.
Om Visans vänner grundades i dag skulle namnet vara ett annat, säger Huldén. Han ser visan som en syntes mellan ett personligt samtal, dikt och musik, och trots att vi inte har någon ny Cornelis lever visan vidare på nya villkor.
– De yngre trubadurerna får sin inspiration från annat än Evert Taube. De översätter från nordiska artister, de skriver eget.
Dagens singer-songwriters är moderna vissångare. De amerikanska influenserna märks, men trots att många unga trubadurer börjar med att sjunga på engelska byter de ofta snabbt till modersmålet.
– Engelskan kan kännas mindre utlämnande, men oftast kommer man närmare sig själv och publiken på det egna språket.
Trots visans nya villkor är essensen densamma: det lilla, människonära formatet. När man inte kan gömma sig bakom orkester, teknik och ljudmatta är uttrycket allt.
– En sång som håller en enkel gestaltning och låter artisten sätta sig själv på spel kan kallas en visa.