Roger Pontare tar klivet över viken
Med lappländsk jojk och taktfasta trummor i ryggen slogs Roger Pontare för den han var i Eurovisionslåten Vindarna viskar mitt namn. I sommar ger sig den omtyckta svenska artisten ut på vägarna i Svenskfinland. Han startar i Östnyland.
BORGÅ Säg Roger Pontare och de flesta kommer att tänka på mannen med knallröd hårpiska som för femton år sedan tog den europeiska schlagerpubliken med storm.
När vi träffas i Borgå är sprethåret prydligt gömt under en röd barett, men i övrigt är artisten sin stil trogen: blåjeansen är nerstuckna i högskaftade mockasiner, scarfen är prydd med något som påminner om schamanmönster, över axeln hänger en ränsel. Ögonvrån pryds av fyra små tatuerade stjärnor, i öronen hänger ringar av renhorn.
– Hur jag ser ut är faktiskt inte särskilt intressant. Klädseln är en yttring för mitt inre landskap men visst har jag en jordnära stil med vildmarksuttryck.
Obygdslook
Roger Pontare jämför sin habitus med hur en konstnär målar det hen känner på duk. Pontare projicerar sig däremot på annat sätt, med sånger och ljud, men också med klädesplagg sydda till exempel i skinn av ren, utter och lax.
Ursprungligen handlade obygdslooken kanske också om att komma över ett, i grund och botten, otroligt blygt lynne.
– Nu för tiden kör jag inte så mycket med amuletter och sådant, budskapet är fortfarande detsamma men stilen har blivit mera sofistikerad.
Naturkär
Naturen är väldigt viktig för Roger Pontare, som är uppvuxen i lappländska byn Slagnäs i trakterna kring Arvidsjaur. Men han fiskar inte och han jagar inte, utan hans kärlek till naturen bottnar i iakttagelser. Han följer gärna med hur årstidernas växlingar syns i omgivningen men våren är den tid på året som Roger Pontare njuter allra mest av.
– Det är härligt när löven spricker. Kryp, fåglar och individer, allting utvecklas. För mig är våren en högtid som bjuder på enormt fina intryck, säger Pontare och ser helnöjd ut där han står under Runebergsesplanadens höga lindar.
En av de nyaste sångerna på repertoaren, Älskade blomma, hör kanske just därför till hans favoriter. Skriven av en kille i Stockholm, som Roger Pontare uttrycker det, har låten "en text som är vacker som ett nyutsprunget löv".
Mixad man
Roger Pontare är ett stort namn väster om viken och då det drar ihop sig till konsert lockar han i regel en publik på närmare tusen personer. Ett av hans stora plus är mångsidigheten, folk vet att han bjuder på en mixad blandning men något för var och en.
– Jag tycker om att göra väldigt varierande musik och sjunger gärna gammal blues, schlager och standardklassiker. Det är roligt att kunna vara ombytlig i sin repertoar.
Förstås, vissa låtar hur ju bara till om man heter Roger Pontare och står framför publiken, det må sedan handla om regelrätta konserter, stadsfestivaler eller jippon av annat slag.
– Schlagerlåtarna är ett måste. Men ofta vill folk också höra till exempel Dvôraks Silverbarn eller Sång för miljoner röster.
Finlandsvän
Roger Pontare har besökt Finland några gånger tidigare i musikens tecken och nu är han är som en del av konsertturnén Visor på väg. Pontare är fascinerad av likheterna med Sverige, i synnerhet till naturen sett. Människonaturen är däremot ett annat kapitel. Han gillar rak kommunikation och uppskattar att ja är ja och nej är nej i Finland. Den finska sisun är en "vacker" egenskap som han också skattar högt.
Visor på väg görs för andra gången i sommar, i år med ett nytt batteri artister. Skillnaden till i fjol ligger i att man i år uppträder i större samhällen och att publiken har möjlighet att söka tak över huvudet ifall vädermakterna är oberäkneliga.
– Med årets upplaga vill vi bredda på visbegreppet. Visan får stå för olika slags musik och fast man inte är hundraprocentigt vistokig så hittar men någonting som man tycker om, säger turnékoordinatorn Thomas Enroth.
Meningen att alla artister kör sin stil. Helene Nyberg tolkar till exempel låtar av Agnetha Fältskog medan Cecilia Kyllinge bjuder på några av Björn Afzelius största hits. Svenskfinlands egen Thomas Lundin serverar i sin tur nyskriven musik från nya skivan Sommar för evigt.
Klubbgrepp
När det blir Roger Pontares tur att kliva upp på scenen finns trummorna med skinn av ren och älg med på ett hörn. Lappländska schamantrummor är inga underhållningsinstrument, men i stället har han låtit göra en skålformad trumma enligt traditionell modell. Den största trumman, en enorm pälsbrämad sak, är gjord i kalvskinn.
– På den slår jag med en stor klubba, säger Roger Pontare och med ens är vi där igen, på schlagerscenen, med hårpiskan vinande i vinden.