Guldblänk möter havets silverstänk
Fyra kulturer samexisterar i Elena Schuvaloff-Maijalas färgstinna målningar som visas i Almska gården i Lovisa. På dukarna möter ryskt guldblänk finländsk naturlighet.
LOVISA Elena Schuvaloff-Maijala (f. 1951) formades av flera kulturer under sin uppväxt: Den ryska, den finska, den finlandssvenska och den franska. I hennes barndomshem hängde verk av stora ryska konstnärer, hennes mamma målade och lyssnade på opera och redan tidigt bestämde sig den unga Elena att hon skulle bli bildkonstnär.
– Mamma lärde mig måla och pappa lärde mig teckna.
Men vägen till internationellt erkänd bildkonstnär på heltid gick via sekreterarutbildning, via arbete som tolk och via marknadsföringschef för på handeln på forna Sovjetunionen. 1985 drog konsten det längre strået och Elena Schuvaloff-Maijala satsade på måleri på heltid, inledningsvis under ledning av bildkonstnären Eila Ekman-Björkman.
De fyra kulturerna utgör den känslomässiga och kreativa grunden för Schuvaloff-Maijalas konst. Emellanåt målar hon med sitt kulturella bagage i harmonisk samexistens, men emellanåt är det något av grundstråken i hennes själ som yrkar på att få ensamrätt på tavelduken.
Guldsug
– Det ryska i mig dras mot guld och jag använder mycket bladguld i mina målningar. Guld är visserligen ett dyrt material men så kan man inte tänka som konstnär, ska det vara guld så ska det.
Elena Schuvaloff-Maijala kan strö in sirliga och dekorativa guldornament i sina målningar, men ibland vill hon breda på ordentligt. I Almska gården ställer hon ut några verk som har himlakroppar och planeter som motiv, till exempel La Luna föreställer en metallskimrande fullmåne, denna gång utförd i silver.
– När man jobbar med metaller måste man vara snabb, applicera och måla på, men i gengäld får man en levande yta med otrolig lyster.
Bladsilver har också den intressanta effekten att ytan förändras, mörknar, då metallen kommer i kontakt med syre. Schuvaloff-Maijalas måne skiftar färg och transformerar sig i ständigt nya strukturer.
I Almska gården visar hon också upp ett antal mindre alster där guldblänk dominerar. Minimalismen är honnörsordet, det finns ingenting överlopps i de effektfulla verken som till exempel visar en överdådigt glittrande flod.
Naturromantik
Elena Schuvaloff-Maijala har sin ateljé och är delvis bosatt i skärgårdstrakter i Snappertuna. Här, i naturens hägn, finner hon inspirationen till sina naturromantiskt finska alster. Målningen Matinea bjuder på en koloristiskt utstuderad skärgårdsvy där lager och åter lager av oljefärg och fernissa formar hav, himmel och björkstammar som uppvisar ett oerhört naturtroget spektrum av färger.
– Skärgården som breder ut sig utanför mitt fönster är den vackraste vyn som finns. Men jag skalar av och förenklar, gröna blad är jag inte det minsta intresserad av.
Utställningen på Almska gården är Elena Schuvaloff-Maijalas första i Lovisa. Den pågår till och med den 7 juni.