Klichéfylld pubertalhumor
Teater Mestolas föreställning Komedin om Felix liv och alltings förgänglighet kännetecknas av skruvad pubertalhumor, klichéer, metateater och parodi. Självkritiklöst kunde man kalla uppsättningen tills man konstigt nog börjar vänja sig vid skådespelet och hittar ett fåtal, men ändå något slags, kvaliteter.
Pjäsen på Svenska Teaterns Nicken-scen är den fria finlandssvenska teatergruppen Teater Mestolas sjunde pjäs och första samarbete med Svenska Teatern inom ramen för Nicken NU – en plattform för nyskriven finlandssvensk teater – skriven och regisserad av skådespelaren Fabian Silén.
Avsikten är att Teater Mestola på Nicken under tre år sätter upp tre pjäser om alltings förgänglighet.
Teater Mestola grundades 2004 som en professionell fri teater av skådespelarna Maria Salomaa, Martin Bahne och Camilla Hellberg. För Helsingforspubliken är den bekant för föreställningar som Eugen Schauman av Martin Bahne 2010 och senast La Strada i Martin Bahnes regi och Vincent River i regi av Cris af Enehielm. Bägge föreställningarna hade premiär våren 2013 på Diana-scenen i Helsingfors.
För tillfället består teaterns styrelse av de konstnärliga ledarna Martin Bahne, Fabian Silén samt Sanna Pietilä.
Hejdlöst vaddå?
I programtexten uppges pjäsen vara en hejdlös blandning av Woody Allens existentiella humor och klassiskt familjedrama enligt Ingmar Bergman till tonerna av 1980-talspop. Delvis, om man hänger upp sig på allenska nojor.
Hejdlöst också, men inte som det utlovas, nej para ihop Lars Norén, Woody Allen och Ingmar Bergman en dag när alla genomlider svår baksmälla, be dem skriva en pjäs under en eftermiddag och resultatet är ungefär som Komedin om Felix Liv.
På scenen står teaterstuderande Samuel Karlsson i huvudrollen som Felix, assisterad av Teater Mestolas egen Martin Bahne i rollen som Felix far samt skådespelarna Lidia Bäck som hans mor och Kajsa Ek som hans flickvän och go-go dansare Rudy samt den för mig obekante, litet äldre scenaktören Bo-Eric Rosenqvist i rollen som en familjebekant och man med en hemlighet.
Viss resning
Handlingen kretsar i all sin enkelhet kring den mediokra entertainern Felix, 29 år, en, som han kallas, förvuxen barnrumpa, i gröna Supermantrikåer, som hans diktatoriska mor Wilma (Bäck) vill göra till en stor komiker.
Men drömmen faller av sig själv som en gammal gärdsgård: Felix förnedras såväl offentligt som privat tills han slutligen tar sig själv i kragen, lösgör sig från föräldrarna och visar upp en egen vilja.
Storyn delar ut slängar i olika riktningar, populärkultur, film, och så vidare, men det räcker inte. Finesserna saknas och är ersatta av plattityder, banaliteter och slitna och skämt. Besynnerligt nog lyfter det erbarmliga och det för långt utdragna i ett visst skede upp sig själv och får en viss resning: det är som anekdoten om den gamla sjömannen som söp sig själv nykter.
Musiken ger mervärde
Musik på en scen är nästan aldrig fel och den svenska popmusiken ger definitivt berättelsen mervärde. Bland skådespelarna svarar Lidia Bäck med sin scennärvaro och sångröst för den bästa insatsen men också Samuel Karlsson tar ut det mesta som finns av en scenfigur med ett ifrågasatt värde.
För att avrunda med något positivt är det trevligt att Konstuniversitetet Teaterhögskolans studerande den här våren uppträtt på varierande scener i Helsingfors. Jon Henriksen medverkade i Måsen på Universum, Stella Laine och Dennis Nylund i Fosterlandet på Svenska Teatern och nu alltså Samuel Karlsson i huvudrollen som Felix.
- ★★✩✩✩
- Text och regi: Fabian Silén.
- Scenografi: Lars Idman.
- Dräkter: Pia Lasonen.
- Mask: Annukka Ollila.
- Ljuddesign: Staffan Ström.
- Ljusdesign: Laura Siironen.
- Dramaturg: Otto Sandqvist.
- Producent: Fredrik Gräsbeck.
- Assistent till dräktdesigner:Nelli Mehtälä.
-
Premiär: 11.4.15.
Speltid: c. 2 t 45 min inkl. paus. - Visas till den 30.4.15.