Sibelius hade smak för god mat
Jean Sibelius var inte bara en stor kompositör, han var också en gourmand som gärna dinerade på de bästa krogarna – även då portmonnän gapade tom. Boken Till bords med Jean Sibelius tittar närmare på hans kulinariska faiblesser.
BORGÅ Ostronen kom på första plats, vilt var en favorit men också primörerna fick godkänt för kompositören Jean Sibelius, åtminstone om man tar hans fru Aino på orden. Det är bland annat henne som författarna Risto och Ritva Lehmusoksa bakom boken Till bords med Jean Sibelius citerar, då de benar ut hans nära förhållande till livets goda.
Inledningsvis, passande nog i det som kallas Preludium, etableras Jean Sibelius matintresse. Han beskrivs som en finsmakare som under sina många utlandsresor bekantade sig med lokala läckerheter och utbudet i de finaste köken. Till exempel dinerade han ofta på Kämp i Helsingfors.
Ostron och hummer åt han också fast ekonomin inte alltid tillät det; det kan man bland annat utläsa via restaurangräkningar som bevarats. Delvis är det via den typen av dokument som författarna gjort sitt kulinariska detektivarbete och återskapat en del av recepten i boken. Här finns bland annat restaurangnotor, menyer, diverse kvitton på inköpta ingredienser och ett bålrecept.
Husmanskost
På hemgården Ainola, dit makarna Sibelius flyttade 1904, var det däremot enkel husmanskost som gällde. Kokerskan Helmi Vainikainen – som tjänade familjen i hela sextio års tid – dukade fram traditionella maträtter som kalvstek i ugn och trömmingslåda. Sibelius favoriträtt hemma på Ainola var fågelsteken som kokerskan serverade med mörk rödvinssky.
Sibelius själv höll sig mestadels borta från köksregionerna. En intressant detalj som författarna lyfter fram är att han tyckte om sallader och att han brukade blanda till dressingen själv.
Till bords med Jean Sibelius är, precis som författarna själva konstaterar, en kulturhistorisk matbok och boken bjuder på intressant läsning dels kring Sibelius matvanor men också kring matbruket i Finland, till exempel under krigsåren kring 1940. Det roliga är att boken ger en personligt präglad inblick i såväl vardag som fest hos kompositören och hans familj – men någon regelrätt biografi är det inte fråga om.
Utlandsfläktar
Gourmanden Sibelius står i fokus och receptskalan är bred. Här finns recept på inhemskt ätbart, som fläsksås och blåbärspirog, men på boksidorna paraderar också wienerschnitzel, biff à la Rydberg, italiensk panna cotta och köttbullar à la Berlin, som ett slags vykort från kompositörens resor i utlandet.
Till bords med Jean Sibelius är ingen regelrätt kokbok också om det finns en hel del spännande recept att ta del av. En del av recepten är Aino Sibelius egna medan till exempel några ryskinspirerade recept kommer från hennes mor Elisabeth Järnefelt. En del av recepten kommer från bevarade kokböcker som använts på Ainola, en del är hämtade från gamla kokböcker.
Fotografierna tagna av Katja Hagelstam är otroligt vackra. Estetiken ökas ytterligare av de utsökta, historiska serviser som fått agera underlag för de Sibeliuska maträtterna. Det här är definitivt en bok som helst ska läsas då man är mätt och belåten.
- Kulturhistorisk biografi över kompositören.
- Författare Risto och Ritva Lehmusoksa, översättning Pia Maria Montonen.
- Hårdpärm, 231 sidor.
- Utgiven på svenska 2015 på förlagsaktiebolaget Auditorium.