Med kontroll över andras blickar
Frida Hultcrantz utställning Undercover rör sig i gränslandet mellan ett kontrollerat yttre och en insida som är svårare att bemästra. I sina målningar undersöker hon behovet av att blotta respektive skyla sig från omvärldens blickar.
BORGÅ Kvinnan sitter i en fåtölj med en knät liksom nonchalant slängt över det andra. På fötterna: Pumps med skyhöga klackar. Men det som fångar uppmärksamheten är det silverfärgade skynket som draperats runt kvinnogestalten, från huvudet ända ner till vaderna i tavlan Avslöjad. Med läcker palett och precisa, nästan fotorealistiska, penseldrag formar svenska bildkonstnären Frida Hultcrantz motiv som stundtals för tankarna till popkost.
– Ibland råkat man ut för pinsamma situationer då man bara önskar att man kunde dra ett skynke över huvudet och gömma sig. Man vill inte alltid vara offentlig utan osynlig, för sig själv, säger Hultcrantz som ställer ut oljemålningar under samlingsnamnet Undercover i Konsthallen.
I sina motiv undersöker hon känslan som signalerar att man vill slippa all interaktion med andra människor. Hon ställer sig frågan varför man vill gömma sig? Hur ser mekanismen ut som triggar det osociala beteendet? Hultcrantz tar exemplet då hon svettig efter ett träningspass besöker en lokal snabbmatsrestaurang och hellre vill sjunka genom jorden en utsättas för flirtiga leenden från mannen bakom disken, för ögonkast som får henne att rodna.
Kontrollerad yta
– Vad beror reaktionen på? Det låter ytligt men allvaret kommer då jag målar. Det handlar om kontroll, om att kontrollera hur man vill posera inför andra människor.
Kvinnorna – och mannen – i hennes målningar delar ett behov av att uppträda i det dolda. Känslorna under de skickligt, nästan delikat målade, skynkena är intakta, men som åskådare får vi inte veta hurdana ansiktsuttryck personerna har. De har valt integritet framkom exhibitionism.
Individerna skyler sig, de blottar sig delvis. De skyddar sig, de döljer sig delvis. De gömmer sig för omvärldens ögon, som i protest mot ett samhälle där det är viktigt att synas i sociala medier, en värld där vår identitet formas via käcka statusuppdateringar och vackra bilder på festmiddagar. Hultcrantz känner frustration över Facebook, över trycket på att hela tiden visa upp sig från sin bästa sida.
– Vi har ett starkt behov av att synas och bli sedda. Det som saknas är grunderna för att vi ska kunna bli sedda som de vi är, som våra riktiga jag.
Konstruerad närvaro
Hultcrantz har funderat mycket på vad närvaro och frånvaro riktigt innebär. Familjen kan sitta hemma tillsammans, i samma rum, en fredagskväll och ändå vara frånvarande - alla sitter vid sina skärmar och är där men man är inte tillsammans för det.
– Sociala medier är ett slags konstruerad närvaro. Vi slösar med vår tid i stället för att titta ut genom fönstret, att tänka, att sova.
Hon har också ägnat mycket tid åt att försöka fånga innebörden i talesättet "Tala är silver, tiga är guld". Som liten tänkte hon att det betydde att det var bättre att vara tyst än att prata men numera tolkar hon det som att det är bättre att lyssna än att prata – och frekvent publicera sig i sociala medier.
Frida Hultcrantz målningar ger också uttryck för hennes ständiga sökan efter den egna identiteten. Hon flyttade till Finland för att studera, hon bodde flera år i Lovisa, ett år i Mörskom och nu bor hon i Helsingfors som en del av en svensk-finsk barnfamilj. För henne själv är storstaden en lisa för själen.
– Man öppnar ytterdörren och kliver ut i mängden. Man är blottad, utlämnad, men samtidigt mer privat än i många andra sfärer av livet.