Tidsenlig tebjudning i Holmska gården
Fru Lovisa Holm bjuder på te med tilltugg i påskatider. Hemma i Holmska gården har hon tagit fram utsökta kinesiska koppar som hon dukat fram med lockförsedda porslinskärl för socker – en lyxvara i allra högsta grad.
BORGÅ Svenska ostindiska kompaniet, grundat 1731, började importera lyxvaror som te, kaffe och kakor och det dröjde inte länge innan nymodigheterna hittade fram även till matborden i högreståndshemmen i Borgå. Köpmannaparet Holm hörde till dem som hade råd att betala lyxskatt och det betydde att fru Lovisa Holm kunde följa trenden och bjuda in till sällskapsstunder över en kopp te. Importvarorna kom att påverka umgängeskulturen samt seder och bruk.
– De nya dryckerna satte spår också i själva dukningen. Det behövdes kärl i nya former, till exempel för att kunna servera gästerna te, säger Juha Jämbäck, amanuens på Borgå museum.
I Holmska gården intill Rådhustorget har museipersonalen dukat till tebjudning på 1700-talsvis. På stärkt duk har bland annat kinesiska porslinskoppar – utan öra – fått sällskap av en kinesisk dosa avsedd för tebladen och en skål där de blötta bladen kunde läggas.
– Heta drycker avnjöts inte som i dag, direkt ur koppen, utan till exempel teet serverades först i koppen men hälldes sedan på tefatet. Koppens form påverkade också etiketten; det hörde också till att man skulle hålla koppen med ena handen och fatet med den andra. Teet dracks från fatet.
Kärlmix
Under de tidiga tebjudningarna kombinerades det kinesiska porslinet bland annat med mjölkkanna och sockerskål i tenn – materialet var billigare än keramik. Mot 1700-talets slut började porslin tillverkas också i Europa och i Holmska gården har man bland annat dukat fram en tidig tekanna i fajans. Ungefär samtidigt blev det också vanligare med hela serier porslin av en och samma tillverkare.
Socker och citron var obligatorier på tebjudningen.
– Tidigare sötade man dryckerna med honung men då Borgå sockerfabrik på 1780-talet inledde verksamheten i Hagertska huset, på andra sidan Rådhustorget, blev sockret vanligare i de finare hemmen. Köpman Holm var dessutom delägare i sockerfabriken, säger Lillemor Jordas, forskare på Borgå museum.
Det vanligaste var att man hade en sockertopp, en bamsing på trettio centimeter på höjden, i en för ändamålet konstruerade sockerkista i köksregionen. Kistan var låst – vilket berättar om vilken dyrbar vara det handlade om – och öppnades av köpmannafrun eller en väl betrodd tjänarinna då det behövdes socker. Sockertoppen angreps med en hacka och gästerna bjöds på små, huggna sockerbitar i skål.
Surt mode
– Citron var århundradets måste. Läser man gamla recept så verkar det som om man lade citron i det mesta, både i söta och salta anrättningar.
- Tebordet som presenterar 1700-talets te- och påsktraditioner är dukat i Holmska gården till och med den 12 april.
- Holmska gården är öppen onsdag–söndag kl. 12–16, stängt fredag 3.4 och söndag 5.4.
Påsken på 1700-talet var en dyster och allvarlig tid med stark religiös prägel. Onda makter var i farten och folk var rädda, till exempel för häxor. I Borgå finns det belägg för att man även värjde sig mot häxor genom att avfyra skott; smällar och eld gav ett effektivt skydd. Rädslor låg också bakom det ursprungligen fastlagsrelaterade bruket att lyfta in kvistar. Till exempel med vide- eller rosenkvistar kunde man symboliskt piska bort illasinnade andar, helt enkelt genom att ge husfolket smisk. Så småningom började man även dekorera kvistarna.
Det passade sig inte att fira under skärtorsdag och långfredag men då påskafton väl kom fick man njuta av godsaker, och framför allt av ägg i olika former.
– Äggen hade inte bara symbolvärde, de hade också en rent praktisk orsak: De tidigaste fåglarna började lägga ägg och hade man hönsägg lagrade i jordkällaren så kunde man dryga ut dem med fågelägg. Fågelägg är små, det är kanske orsaken till att det i många gamla recept ingår otroligt mycket ägg som en ingrediens.
Frasiga bakverk
På Lovisa Holms tebord är läckerheter som maränger med syltrand, mandelbakelser, rån och frasiga våfflor framdukade. Bakverken har museiamanuens Solveig Bergholm format av en deg innehållande bland annat gips, uretan och dasmassa. "Delikatesserna" har sedan bakats i formar och våffeljärn som är exakta kopior av de autentiska bakredskapen som hittas i Holmska gårdens kök.
– De riktiga bakelserna gjorda på mandelmjöl var ganska torra och man brukade till exempel fukta dem med rosenvatten eller något annat sött. Kanderade och torkade frukter, till exempel tranbär, användes också.
Våfflorna hörde till påsken, eller exaktare till Marie bebådelsedag, den kyrkliga högtiden som tidigare alltid inföll den 25 mars. I Skåne gick dagen under namnet Vårfrudagen som sedan i folkmun förvandlades till våffeldagen. Bruket att äta våfflor just den här dagen spred sig, därför hittas våfflorna även på museets påsktida tebjudning.
Fru Lovisa Holm har lagt vedklabbar i kakelugnen och kopparkannan, fylld med vatten, bara väntar på att värmas upp. Bordet är dukat, nu kan gästerna komma.