Veera Maria låter sången andas
Sibboartisten Veera Maria vill bevara känsligheten i en tid av smockfulla ljudbilder och snabba stjärnskott.
SIBBO Musiken andas bättre utan det elektroniska. Utan det maskinellas monotoni finns det svängrum för ett proffsigt band och en röst som är stark och skör samtidigt. Det handlar om känslan.
– I dagens musikklimat blir många berörda av den här sortens musik. Den är inte fullproppad av olika element och lämnar mer rum för känslan, säger Veera Korvenkari som verkar under artistnamnet Veera Maria.
Veera Marias musik låter som förebilderna Joni Mitchell, Leonard Cohen och Kate Bush – men ändå med en touch av finsk melankoli och något mer svårdefinierat som knappast går att spåra till annat än artisten själv. Lyriken står i fokus, men melodierna, fyllda av knapprande komp och svävande sång, är egna, samtidigt som de platsar i radion. Det är meningen, men ändå inte.
– Jag vill göra sådan musik jag själv gillar, men vill också att folk ska känna igen sig.
Den organiska luftigheten går att spåra också till andra aspekter i artistens liv, till exempel Sibbo där naturen ger svängrum för tanken.
Hon är ursprungligen från Siilinjärvi, men bor sedan fem år tillbaka i Sibbo. Där finns småhuset med skogen och åkern intill, och hon kan andas precis som hon vill att musiken ska göra.
Skivan Minä är, beskriver hon, sådan man kan lyssna på på väg till jobbet, fälla en tår, men samla sig under loppet av skivans sista spår och sedan vara färdig för en ny dag.
Satsar på musiken
Idéerna föds på språng. När hon cyklar längs skogsstigar, promenerar med sina två hundar, kör bil eller åker buss infinner sig idén som inte kan födas i stillestånd. Sedan börjar hon utforma den hemma i Sibbo. Först bara sång och piano, senare presenterar hon råversionen för sitt band. Det tränar i Helsingfors, men grovjobbet sker hemma.
– Åttio procent av låten flyter ut som av sig själv, de tjugo resterande procenten är det hårda arbetet.
Det hårda jobbet som följer inspirationen är nu slutfört, och debuten Minä kom ut i februari. Därefter har en lugn stund inte infunnit sig. Bara denna vecka spelar hon i Helsingfors, Sibbo och Borgå.
Det är ändå ingen tillfällighet att det går hårt – Veera Maria gör musik på heltid. Det betyder också att hon inte har någon Audi parkerad på gården och semesterresorna får vänta. Men det är inte så illa, för hon är i sitt esse när hon jobbar och då behövs inga Kanarieöar.
– Jag är på semester från allt när jag står på scen.
Investerar i stunden
Till sin utbildning översätter hon från franskan, men insåg snabbt att hon vill skriva själv och inte tolka andras verk. Så började hon skriva journalistiskt och jobba som copywriter.
Redan i lågstadieåldern sjöng hon på låtsastyska – det lät finare än finska. Språket och musiken tycks ha följt med henne från barnsben. Mamman är musiklärare och hon började spela violin tidigt.
Musikintresset har gått i vågor men ständigt varit närvarande. Nu har det nått sin kulmen när hon kan satsa på musiken till hundra procent.
– Man måste ta tillfället i akt, smida när järnet är varmt.
Hon kallar det att investera i denna stund.
Känslan
Det går inte att sätta fingret på vad hon sjunger om – kanske någon sorts upplevelse, en personlig erfarenhet, små saker som händer i det som summeras upp i livet, eller alla dessa på en gång.
– Jag har insett att människor är bristfälliga, det var en insikt.
Föräldrar, syskon, partner, ingen kan vara perfekt och ingen kan kontrollera den verklighet vi lever i. För Veera Maria var den en lättnad att inse detta, och däri föddes också inspirationen till ny musik.
De egna kraven kan vara så många att man glömmer vad man egentligen är bra på och vill mest innerligt, säger hon. Visst ska man jobba hårt och på långsikt, på det sättet vara hård mot sig själv och sträva efter goda resultat, men med människor är det annorlunda.
– Ingen är perfekt.