Körens julhälsning kom med klarinett
Runebergskören BSB bjöd i helgen på en såväl omväxlande som nyskapande julkonsert i Domkyrkan i Borgå. Kvartetten Claros på klarinett gav den fina helheten en extra dimension.
BORGÅ Var finns julen? Är det hemma? Eller är det kanske här bland oss, just nu – i kyrkan? Det undrade Runebergskören BSB:s ordförande Peter Backman då han hälsade publiken välkommen i samband med konserten Längtan till julen. Svaret lät inte vänta på sig. Inledande Koppången satte stämningen direkt och gav svar på tal: Jo, det var precis där, i Domkyrkan, som julens väsen fanns just då.
Dirigenten Teppo Salakka, som drillat kören i snart två år, har gjort ett fint jobb med att locka det där lilla extra ur sina sångare. Dels klarade körmedlemmarna av att sjunga konserten från början till slut utan noter och texter framför sig, dels framfördes sångerna med precist register och tydlig frasering. Inte nog med det, Runbergskören BSB uppträdde dessutom med en repertoar som var till en tredjedel ny.
Julkonsertens budskap knöts kring fem temata: längtan till julen, barnet, ljusen, glädjen och friden. Korta och tänkvärda texter av körmedlemmen Fredrik Johansson lästes upp Sabine Forsblom. Det nya upplägget fungerade och gav julkonserten ytterligare vidd.
Klarinettnytt
En positiv nyhet var att kören hade sällskap framme i kyrkan av klarinettkvartetten Claros med Marja Aho, Minna-Maria Pesonen och Eija Särkimäki på klarinett samt Ilkka Teerijoki på basklarinett. Stundvis fick kvartetten uppbackning av Teppo Salakka på djupklingande kontrabasklarinett; instrumentets extraordinärt låga och mustiga toner omfamnade åhörarna.
Klarinettkvartetten kom överlag att bli konsertens ryggrad. Det kändes som att klarinetten är julens instrument; glad, till och med lite humoristisk i de snabba partierna och högstämd där det krävs.
Vackert varierat
Symptomatiskt för Runebergskörens julkonsert var att den bjöd på något för var och en. De vackra, traditionella julsångerna hade sin rättmätiga plats, men det fanns också guldkorn att finna för dem som ville höra något utöver högtidens vältuggade klassiker. Sibelius vackra On hanget, korkeat nietokset till V. Joukahainens text var högaktuell med tanke på det stundande Sibelius-jubelåret. Köristerna sjöng den finska julklassikern, en riktig manskörspärla, högstämt men med en härligt utlämnande attityd. Inte nog med att melodin är underbar i sig, Runebergskören lyckades locka fram utsökt jultraditionella klanger och nyanser.
Den klart klingande tenorsektionen tjusade i In the Bleak Midwinter medan julglädjen – och sångarglädjen – var påtaglig i Joy to the World. I det sist nämnda stycket kom kombinationen mellan glada klarinetter och manskörskraft till sin fulla rätt. Runebergskören är bäst i alla rösters styrka, där hittas kören mest berörande ådra. Emellanåt hade man önskat att sångarna hade fått fram samma geist i alla stycken som framfördes.
Gyllene ljus
Roligt att märka var att kören inte varit rädd för att ta tag i krävande stycken. N.E. Fougstedts Nattlig Madonna inleddes en aning trevande men lyfte mot slutet. Eric Whitacres Lux Aurumque, som kören sjöng för första gången i samband med höstens sångarting i Borgå, imponerade däremot stort. Sångarna gav sitt allt och klarade julstycket, baserat på en latinsk dikt, med bravur trots en hel del överraskande moment. Juloratoriet Tollite Hostias, likaledes på latin, var underbart att lyssna till och kändes helrätt i den sakrala omgivningen.
Mariä Wiegelied var väldigt vacker med skönt klingande klarinettslingor som tittade fram mellan de djupa mansrösterna. Joulun kellot bjöd på härligt djup och styrka i avsluten medan Jouluhymni gav prov på fin växelverkan inom kören. I år fanns det inga solosångare utan en del partier sjöngs i stället i mindre grupperingar medan de i refrängen fick uppbackning av hela kören. Ett lyckat upplägg. Jul, jul strålande jul var en ljuv, finstämd och perfekt tajmad version i Runebergskörens strupar. ”Kom, kom, signade jul” och den spirande julkänslan slog rot åtminstone i mitt hjärta.
Runebergskören BSB avrundade med Koppången som också inledde julkonserten. Det var ett värdigt och vackert avslut på en fin och stämningsfull konsert: "Här är stillhet och tystnad, nu när marken färgats vit. Från den trygga, gamla kyrkan, klingar sången ända hit." Nu behöver vi inte längta efter julen längre, nu är den här.