Den finska naturen är inte lättflörtad
Dokumentärfilmaren Petteri Saario belönades med Aktiastiftelsen i Borgås konststipendium på 10 000 euro. Pristagaren var särskilt glad över just naturdokumentärer uppmärksammats. Men som han själv säger: Finlands unika natur överraskar alltid.
BORGÅ "Att jobba som naturfilmare har aldrig varit så omtumlande som det är i dag. Jag är 53 och filmar en försvinnande värld." Det säger prisbelönta dokumentärfilmaren och Borgåbon Petter Saario. Han beskriver sig som en utomhusmänniska till 100 procent. Han upplever naturen med alla sinnen på helspänn. Han lyssnar, smakar, doftar och numera använder han också känselsinnet för att komma i närkontakt med naturen.
– Jag har börjat "fingra på naturen" och lär mig mycket den vägen.
Petteri Saario filmar ungefär 4 månader om året. I år har det blivit lite mera; ungefär sex månader har han tillbringat på inspelningsplats, det vill säga ute i naturen. Det blir många arbetstimmar.
– Den finska naturen är inte lättflörtad, det är inte så att djuren kommer springande då man går ut i naturen.
Det gäller att ha tålamod, att gå ut i skogen och sitt stilla på en stubbe i en timme – då kommer skogens invånare garanterat smygande. Samma princip gäller också om under vattenytan. Inga fiskar vill bli filmade av en storsimmare i dykardräkt.
Naturens gång
För ett par veckor sedan fick Petteri Saario klar sin senaste dokumentär Vuodenaikojen valtakunta (Årstidernas rike) som är inspelad i Puolanka nationalpark i trakterna kring Kuusamo. Filmen, som kommer att ingå som en del i den permanenta utställningen i anknytning till nationalparken, tar andan ur tittaren. Bäckarna porlar, forsarna brusar, humlan surrar, örnvingarna susar och så plötsligt hörs ett klingande; en man slipar en motorsågsegg. Den här ständiga symbiosen mellan människan och naturen är något som han gärna beskriver.
Saario har en bakgrund som journalist med miljöfrågor som specialitet. Han märkte i något skede att det inte är lönt att skriva faktaspäckade artiklar om orättfärder i naturen. I dagens läge drunknar folk i fakta och orkar ta till sig bara en bråkdel.
– Jag tänkte om. Nu försöker jag få fram samma budskap genom att spela på folks känslor och den vägen, via hjärtat, få informationen att nå hjärnan.
Näsebacken favorit
Just nu har han flera dokumentärprojekt på gång. Bland annat jobbar han på den sexdelade serien Erämaan lumo (Vildmarkens magi) som handlar om Finlands fantastiska vildmarker. Den ska visar på TV1 i slutet av 2015 och är, också den, delvis filmad i Borgåtrakten. Där ses bland annat sega skäribor som löser problemen själv.
– Som Borgåbo är jag lite lat. Mycket film blir till här i trakterna, men så finns här också natur som är verkligen andäktigt vacker. Min favoritplats är begravningsplatsen på Näsebacken, där finnas massor av gamla träd, små djur som bor i sina hålor, fjärilar och mycket mer.
Petteri Saario är i själva verket överraskad över hur lite folk känner till sin näromgivning, och inte bara näromgivningen; Finlands natur i stort är för många ett okänt begrepp. De har sett flere dokumentärer på teve om hur lejonen parar sig på afrikanska savannen än om hur tjädern spelar i de finska skogarna.
Sedd filmmakare
Det sagt så är han en otroligt populär dokumentärfilmare. När TV1 visade hans senaste film Veden Saartamat (Omringad av vatten) i slutet av 2013 samlade den otroliga 5,2 miljoner tittare. Också i Tyskland hör hans filmer till de mest sedda dokumentärerna.
– Det berättar nog mest om att folk är trötta på allt larm, all oäkthet och längtar efter ett enkelt, äkta liv.
Han filmar också en hellång dokumentärfilm som handlar om gruvdriften i Sodankylätrakten. Filmen, som spänner över en tid på 5 år, är uppbyggd kring 20 år gamla Riikka som blivit ett slags reklamfejs för gruvmotståndet i regionen. Samtidigt är henne pappa en frontfigur inom gruvindustrin.
– Det är en lång process att filma så länge, dokumentären väntas bli klar 2016. Det är också en väldigt intressant historia som dessutom är högaktuell i och med situationen vid gruvan i Talvivaara. Jag är personligen väldigt orolig för hur Finland lämnar fältet fritt för internationella gruvbolag och fräckt låter dem exploatera vår natur. Hela en sjundedel av Finlands yta är inmutningar och delar av dem ligger inom naturskyddsområden.
Naturen är viktig
Ytterligare ett projekt är under arbete. Det är fråga om serien Asfalttiviiddako (Asfaltdjungeln) som har premiär 2017 i samband med Finlands hundraårsjubileum som republik. Här handlar det om hur människans förhållande till naturen förändrats under de senaste 100 år sedan. Då bodde 16 procent av befolkning i städer och 84 procent på landsbygden, nu är förhållandet det motsatta.
Petteri Saario tror mycket på naturen som en hälsofrämjande faktor. Han har bland annat med intresse följt med ett projekt i Uleåborg där vårdpersonal medvetet "utsatt" patienter för naturupplevelser med mycket positiva resultat.
– Var sig man gillar att röra sig i naturen eller inte så är det ett obestridligt faktum att till exempel skoga renar luften. Där tror jag vi hittar vårt nya Nokia, i välbefinnande som kommer ur naturen.