Dit människan aldrig satt sin fot
Christopher Nolans nya film Interstellar är en nästan tre timmar lång rymdodyssé om resan till en annan galax för att rädda jordens befolkning. Samtidigt som den är en sci-fi äventyr är det en historia om modern kosmologi och en berättelse om ett far-dotter förhållande.
Britten Christopher Nolan har imponerat också tidigare. Memento var en historia berättad baklänges och Inception en story i gränslandet mellan dröm och verklighet.
Interstellar är lika ambitiös som spännande, den tangerar så väl frågor om kosmologi, fysikens gränser för rymdfärder, svarta hål och maskhål, och räds inte heller filosofiska frågeställningar. Kosmologi är vetenskapen nära besläktad med religionen: båda ställer samma frågor om varifrån vi kommer, vem vi är och vad som väntar oss i framtiden. Einstein uttryckte det så här: "Vetenskap utan religion haltar, religion utan vetenskap är blind".
Specialuppdrag
I Interstellar lever människan på en jord där maten håller på att ta slut. Hoppet står till en rymdexpedition ut mot en fjärran galax på jakt efter en beboelig planet.
Uppdraget går via en professor vid Nasa (Michael Caine) till änklingen och jordbrukaren Cooper (Matthew McConaughey). Den tidigare piloten och ingenjören lever med sina barn och svärfar på en gudsförgäten amerikansk farm i en miljö, som liksom nästa överallt på jorden, är utsatt för allt hotfullare dammstormar ochn torka.
Cooper får ett uppdrag han inte kan tacka nej till. Han måste lämna familjen bakom sig, men lovar återvända. I synnerhet hans unga dotter Murph (Mackenzie Foy som den unga Murph och Jessica Chastain som Murp i vuxen ålder ) är förtvivlad. Hon betvivlar att hon någonsin kommer att få se sin far igen.
Mot det okända
Men iväg bär det, ombord på en rymdfarkost och ut genom ett maskhål i universum mot okända fjärran rymdöknar. I vår egen galax Vintergatan finns nämligen inga kända planeter att bosätta sig på.
Med sig på färden har Cooper några andra astronauter och vetenskapsforskaren Brand (Anne Hathaway - Les Misérables) sam den högintelligenta, mobila roboten Tars.
Resan är inte bara livsfarlig, det saknas garantier för att det skulle finnas en mänsklighet kvar att rädda när man en gång återvänder. Det beror på att tiden för rymdresenärerna, som färdas med närapå ljusets hastighet, går mycket långsammare än för människorna på jorden.
Inget åt slumpen
Dessa kosmiskt fysikaliska grundfakta, baserade på Einsteins relativitetsteori, framställs mycket konkret i Interstellar.
Att filmen är en stor och spektakulär visuell upplevelse beror på att regissören inte lämnat något åt slumpen, utan använt sig av forskare och matematiker av högre skolan som räknat ut hur det kunde se ut när man färdas genom dessa gåtfulla mask- och svarta hål, något som det vanliga förnuftet har svårt att greppa. Trots ett vetenskapligt analytiskt anslag saknar filmen inte känslor, huvudsakligen uttryckta i dottern Murphs meddelanden från jorden till sin far, vilket får honom och mången tittare att fälla tårar.
Men också då regissören spelar på åskådarnas känslosträngarna gör han det med bibehållen stilkänsla och en trovärdighet som även får filmens sista del, i en femdimensionell värld där kärleken mellan far och dotter trotsar fysikens lagar, att verka äkta.
Matthew McConaughey som under sin tidiga karriär mest spelade charmör i billiga romcoms har på sista tiden gjort allt mer övertygande karaktärsroller. 2011 glänste han i Killer Joe, 2013 fick han en Oscar för bästa huvudroll i Dallas Buyers Club. Interstellar är utan vidare en ny fjäder i hatten för en skådespelare som gör en av sina bästa roller. Också framtiden för McConaughey tycks vara gränslös.
Interstellar
✭✭✭✭✭
Regi: Christopher Nolan.
Manus: Jonathan & Christopher Nolan.
Genre: sci-fi.
I huvudrollerna: Matthew McConaughey, Anne Hathaway, Jessica Chastain.
Åldersgräns: 12 år.
Speltid: 2 t 49 min.