Barndomsvärlden där allt kan hända
Barbro Lindgrens anarkistiska barnbok "Loranga, Masarin och Dartanjang" är väl om något typexemplet på den svenska prisbelönade författarens nyskapande förmåga och mångfacetterade verk för barn i alla åldrar. I Otto Sandqvists nydramatisering och Janne Pellinens regi framstår Ensemble Bulleribocks föreställningen på Svenska Teaterns Nickenscen som en anarkistiskt galen skröna om en värld där allt kan hända, en värld där barnet är det enda vettiga och de vuxna ansvarslösa slashar man helst hade gett den omgång stryk de förtjänar.
Tala om en svår barndom. Pjäsens gosse Masarin (Meri Anna Hulkkonen) är nämligen en slags modern gestaltning av Oliver Twist. Med tehuva på skallen och hörsnäckor i öronen sysslar fadern Loranga (Jan Korander) mest med att lyssna på popmusik. När far och son spelar ishockey med sopborste och bullar som puck vinner pappan alla gånger stort med triumferande tjut.
Dessutom är han arbetsskygg, och som om det inte hade varit nog visar sig farfarsskrället Dartanjang (Gogo Idman) heller inte vara närmare insatt i barnuppfostran, utan mestadels sysselsatt med att leka indian, då han inte matas med pilsner och solrosfrön och då låter som en gök.
Kaoset befästs av att gårdens lada visar sig vara fylld av vilda tigrar och att det stup i kvarten dräller in direkta knäppskallar till besökare: en tjuv, en polis, en arg gubbe och hast du mir gesehen, tysk korvgubbe med påfallande drag av Groucho Marx, alla tolkade med inlevelse och engagemang av Tobias Zilliacus.
Ansvar
Med nämnda upplägg i bakfickan är det inte särdeles svårt att inse att det bakom en pjäs som på ytan fungerar nästan helt på slapstickens och situationskomikens villkor döljer sig en ansvarsfråga som måste sparkas upp från källarens skrymslen.
Det är nämligen skrämmande, för att inte säga kriminellt, med ansvarslösa vuxna och försvarslösa barn, något som blir allt mer uppenbart ju längre föreställningen pågår.
Bulleribocks barnpjäs är visserligen både rolig och spektakulär men jämfört med till exempel Unga Teaterns pjäser saknar den nästan helt värme och närhet. Det är förstås varken de goda skådepelarnas eller bakgrundsteamets fel utan beror på föreställningens karaktär. Lyckligtvis åtgärdar också Barbro Lindgren det här på slutmetrarna så Masarin och Loranga framstår som individer i en mera normal kontext.
Pjäsen är den första i Svenska Teaterns Nicken Nu projekt där gästande proffsteatrar och dramatikföreningen Labbet erbjuds finansiell och produktionell hjälp att sätta upp nyskrivna- eller dramatiserade pjäser. Inledningen är om inte direkt lysande så definitivt lovande.
Loranga, Masarin och Dartanjang
✭✭✭☆☆
Av Barbro Lindgren.
På Svenska Teaterns Nickenscen.
En familjeföreställning med Ensemble Bulleribång.
Premiär i Svenska Teaterns Nicken Nu projekt.
Regi: Janne Pellinen.
Dramatisering: Otto Sandqvist.
Scenografi och kostymer: Annina Nevantaus.
Ljusdesign: Tomi Humalisto.
Ljudplanering: Jani Orbinski.
På scenen: Jan Korander, Gogo Idman, Meri Anna Hulkkonen, Tobias Zilliacus.
Premiär: 2.10.
Speltid: 1t 20 min.
Åldersrekommendation 5 år uppåt.
Visas till den 21.10.