Kvinnorna som hittade sig själv
I dag då orosmolnen hopar sig på alla håll och framtiden ser oviss ut, blir frågor om livets mening och vem vi egentligen är allt angelägnare. Lilla Teaterns nyskrivna pjäs Minns du mig centrerar sig på problemet att vara sig själv, med perspektivet riktat på två kvinnor.
Minna Nurmelins nyskrivna pjäs har visats tidigare på finska. Den rubriceras som en komedi om att förlora och återfinna sig själv. Det stämmer till en del, men samtidigt är föreställningen med Marika Parkkomäki och Pia Runnakko också en mera djuplodande betraktelse på ett filosofiskt och allmänmänskligt plan om existentiella frågor kring livet vi lever.
Det här är definitivt pjäsens styrka. Dramaturgiskt bildar nämligen föreställningens genom flera skikt och bottnar en mosaik som skapar en allt mer intressant och tätnande berättelse med drag av såväl psykologisk thriller som persondrama. Tempot är huvudsakligen lugnt och reflekterande, då dialogen mellan skådespelarna bär handlingen framåt. Men två mera dramatiska inslag med vardera skådespelaren i fokus ger nerv och laddning.
Möte som förändrar
Minns du mig utspelas i ett elegant rum med utsikt mot havet och handlar om trettioåriga fotografen Helena (Parkkomäki) som vill sälja sitt flotta hem och får besök av den tjugo år äldre fastighetsförmedlaren Anna (Runnakko) som skall värdera huset.
Om moderskap och familjeliv utgjort fästpunkterna för Helena är singeln Anna uppslukad av sitt jobb och en, som hon tror, uppriktig vilja att hjälpa folk att hitta rätt hem. Mötet mellan dessa två för varandra okända kvinnorna förändrar deras världsbild och liv. När Helenas och Annas ytfernissa börjar krackelera framträder två kvinnor som egentligen spelat två roller och varken vågat eller förmått vara sig själva.
För Helenas del handlar det om ett sprucket äktenskap, med alla de självförebråelser, hat och svåra minnen det bär med sig. För Anna handlar det om en slags självutplåning, en påtagen barmhärtig samaritgärning, som grumlas av begynnande alzheimer.
I pjäsens tillbakablickar förändras stämningsläget skickligt med hjälp av ljud- och ljuseffekter samtidigt som åskådaren får relevanta inblickar i vad som skett tidigare. I slutändan lyckas Helena och Anna hjälpa varandra till den självinsikt de själva saknat, de hittar hem till sig själva på nytt.
Radarpar
Återföreningen av Marika Parkkomäki och Pia Runnakko på samma scen ger pjäsen egna vibrationer. Under Teater Viirus första generation och storhetstid i början och mitten av 1990-talet var det just radarparet Parkkomäki & Runnakko som gav lyskraft åt en i det närmaste totalt mansdominerad teater.
Förhandsförväntningarna var med andra ord stora - och de infriades till fullo. Marika Parkkomäki och Pia Runnakko är nämligen två skådespelare av en dignitet som får både sitt solo- och samspel att löpa fullständigt friktionsfritt.
Att ge djup och resning åt två så ovanliga rollfigurer som Helena och Anna förminskar inte deras insatser. Parkkomäki & Runnako lyckas de facto förmedla all den humor, värme och insikt som finns i pjäsen så man lämnar teatersalongen med rollfigurerna inetsade under huden. Man minns dem.
Minns du mig
✭✭✭✭☆
På Lilla Teatern.
Översättning: Anna Simberg.
Manus & regi: Minna Nurmelin.
Scenografi: Kaisa Rasila.
Dräkter: Minna Nurmelin & Kaisa Rasila.
Ljus: Jan-Erik Pihlström.
Ljud: Janne Brelih.
På scenen: Marika Parkkomäki, Pia Runnakko.
Premiär: 17.9.
Speltid: c. 1 t 45 min. inkl. paus.
Visas till den 5.12.