Succé för den första klassikerkonserten
Nytt, ovanligt och provocerande. Så uppfattades Vivaldis Fyra årstider efter uruppförandet. I dag är verket liktydigt med ett av de populäraste klassiska musikverken. Därför spelades det också på den succéartade första konserten i den nya Klassikerserien i Avantisalen i torsdags.
Vivaldi samt J.S. Bach och Händel räknas vanligtvis till de tre stora barockkompositörerna. Vivaldis kompositioner och hans Fyra årstider är välkända bland allmänheten.
Det hittas på skivor och konsertestrader i varierande utförande med olika dirigenter och orkestrar. Oftast är det bara någon detalj i orkestersammansättningen som avviker från ett uppförande till ett annat.
Gediget och luftigt
Klassisk musik kan spelas i en massa olika varianter. 25-årsjubilerande Finländska barockorkestern med 10 musiker och Antti Tikkanen som dirigent och violinsolist svarade i Konstfabrikens stora konsertsal för en gedigen men samtidigt luftig och njutbar tolkning. Hela ensemblen är imponerande och Antti Tikkanen en virtuos ut i fingerspetsarna.
Över de fyra avdelningar i Fyra årstider vilar en stark prägel av violin, där solisten ibland nästan ensam bär upp hela verket, tills orkestern faller in och skapar en helt fantastisk stämning.
Våren med sina repetitiva violiner börjar försiktigt för att växa ut i allt mer frenetiska tonflöden, naturen står i blom.
Sommaren startar från nästan ingenting, men växer också den ut i intensitet och styrka. Satsen är kortare än Våren och visar kanske att sommaren alltid - åtminstone i våra sinnen - är alltför kort.
Soloviolinens inledande attack i Hösten känns in i märgen. Nu finns det en rytmisk, dansant glöd i stråkarna, de kontemplativa tonerna från sommaren är förbytta i en bister väntan på kyla och frost. Men satsen har också stunder av stillhet då löven singlar ned och cembalon dominerar. Satsen är verkets näst längsta efter Vinter.
Vinter, som Vivaldi själv betecknat som ett darrande, klapprande och hackande under den stränga ytan, ger uttryck för både frostig skörhet och en aggressiv kraft med långa dialoger mellan solist och orkester.
Arior och orkestermusik
Den som tänkte sig att konsertens Vivaldiarior skulle framföras efter paus blev kanske överraskad. På orkesterns initiativ var de i stället inplacerade efter varje sats med paus mellan Fyra årstiders två första och sista satser.
Som sångsolister, med den yrkeskunnighet och karisma man hade lov att vänta sig, uppträdde sopranen Mari Palo och kontratenoren Teppo Lampela, både i egna sångnummer och i duett till orkesterackompanjemang.
Klassisk höst
Borgånejdens musikinstitut som lanserat Klassikerserien gjorde det, som det heter, på publikens begäran. Planeringen inleddes redan för ett par år sedan då man visste att Borgåmed Avantisalen får en egen konsertsal.
– Problemet tidigare var att folk var tvungna att uppsöka olika konsertsalar och inte visste var och när en intressant konsert skulle uppföras. Nu fick vi kända och etablerade orkestrar att ställa upp i en konsertserie på ett och samma ställe, förklarar biträdande rektor Päivi Honkaniemi vid musikinstitutet i en telefonintervju..
Musikinstitutets rektor Felix von Willebrand tackade under pausen på scenen och konstaterade att den slutsålda konserten var en formidabel framgång och att paketen med hela seriens biljetter sålt långt över förväntan. Fortsättning följer därför från februari till april nästa år.
Finländska barockorkestern undervisade under sitt gästbesök också elever vid musikinstitutet på Borgå Gymnasium och höll en elevkonsert för finska lågstadiets elever på dagstid i torsdags.
Vivaldissimo! –Vivaldis Årstider och arior
✭✭✭✭☆
I Konstfabrikens Avantisal den 11.9. kl. 19.
Med Finländska barockorkestern & Mari Palo och Teppo Lampela.
Dirigent & soloviolinist Antti Tikkanen.
Hör till Klassikerserien på Konstfabriken i höst.