Glasblåsare är sällsynta i Finland
Det krävs flera år och många misslyckade försök innan man behärskar glasblåsningskonsten. Kari Alakoski och Marja Hepo-aho hoppas att fler ska visa uppskattning för konstformen.
BORGÅ Glasblåsning är ett av de äldsta och mest traditionella hantverken vars teknik fortfarande följer samma mönster som för två tusen år sedan.
Båda konstnärerna har en lång erfarenhet av glasblåsning. Kari Alakoski började blåsa glas redan som 14-åring då han sommarjobbade på Iittala. Där stannade han sedan kvar i flera år innan han själv började undervisa i glasblåsning. Som elev hade han bland annat Marja Hepo-aho som studerat glasblåsning i både Finland och Sverige. Sedan tre år tillbaka har de jobbat ihop på en gammal glasfabrik i Riihimäki där de flesta verken på utställningen är tillverkade. Verken visar på stor yrkesskicklighet hos båda konstnärerna, vilket även krävs för att behärska glasblåsning.
– Det tar sin tid att lära sig grunden och tolka materialet. Men man lär sig bäst genom att jobba. Det tar 5–6 år innan man behärskar tekniken ordentligt, men det tar tio år innan man blir en riktigt skicklig glasblåsare, säger Hepo-aho som blev vald till årets unga hantverkare år 2012.
Även om det är en lång lärotid är de överens om att yrket blir mer givande för varje år.
– Hela processen blir mer intressant med tiden. Ju mer man lär sig desto kreativare blir man. När man blir skickligare är det lättare att förverkliga sina idéer och visioner, säger Alakoski.
Unikt yrke
Det finns under 100 glasblåsare i Finland, vilket är väldigt lite. Den främsta orsaken till den minimala yrkesgruppen är att den enda egentliga arbetsgivaren för glasblåsare i Finland är Iittala. Dessutom är det få som har råd att hålla på med glasblåsning som hobby.
– Det är dyrt att hålla en verkstad. Ugnarna tar mycket energi och det blir stora utgifter. Därför försöker vi vara fler än två som delar på en verkstad så att den används effektivt. Vi delar upp tiden så att vi är en halv månad var. Under de fjorton dagar man är i verkstaden gör man långa dagar för att hinna göra så mycket som möjligt, säger Alakoski.
Alakoski gör mycket beställningsjobb för både företag och privatpersoner men det han njuter mest av är att få förverkliga sina egna visioner.
– Det roligaste är ju självklart att få förverkliga sina egna idéer och skapa unika glaskonstverk. Det är det bästa med det här jobbet, säger Alakoski och Hepo-aho instämmer.
Glas i olika former har tillverkats i 5 000 år och glasblåsningstekniken har använts i 2 000 år.
– Själva arbetet har knappt förändrats sedan tekniken från början utvecklades. Man använder fortfarande samma teknik och liknande redskap. Dessutom ser glasblåsningen likadan ut i hela världen, säger Hepo-aho.
När man blåser glas använder man sig av ett ihåligt stålrör som doppas i flytande glas två gånger. Glaset har tidigare hettats upp i en ugn. Så fort man tagit upp den snurrar man ständigt på stålröret så att glaset ska sitta kvar. Efter att man fått en rund form rullas glasbollen i färg innan man går till ugn nummer två där det är meningen att färgen ska tränga in i glaset genom upphettning. Vid den andra ugnen börjar man blåsa i röret samtidigt som man snurrar för att fylla glasbollen med luft. När man har blåst upp glaset till rätt storlek formar man den med verktyg, och genom ett ständigt snurrande. Till sist lossar man glaset ifrån staven och glasföremålet åker i stället in i en tredje ugn där den långsamt får kylas ner till rumstemperatur. Anledningen till detta är att om glas kyls ner för snabbt så spricker det.
Intresset större utomlands
Både Alakoski och Hepo-aho önskar att intresset för glaskonst skulle öka i Finland. Enligt dem finns det många glassamlare i landet, men de är främst intresserade av äldre glas. Det köps väldigt lite ny, handgjord glaskonst.
– I bland annat USA, Sverige och Danmark har ett intresse för glasblåsning vuxit men Finland ligger på efterkälken på den planen. Få ser skillnad på kvaliteten här och uppskattar därför inte glasblåsning i lika hög grad som i andra länder.
Hepo-aho hoppas att människor ska få upp ögonen för de unika glashantverken.
– Studioglas, som produceras i mycket små skalor, borde få mer synlighet så att människor skulle bli medvetna om skillnaden mellan handgjort glas och massproducerat glas.
Fåglar nytt för i år
I Galleri Colmio har konstnärerna ställt upp en liten verkstad där Marja Hepo-aho tillverkar glaspärlor och smycken enligt besökarnas tycke. Nytt för i år är små, unika glasfåglar i olika arter som Hepo-Aho tillverkar på plats i galleriet. I en snabb handvändning demonstrerar Hepo-aho hur hon formar en koltrast av glas i den 1 500 grader heta lågan. Det tar henne endast några minuter att skapa en liten fågelkropp som hon sedan sätter i en grill för att det glödheta glaset sakta ska få svalna. De här fåglarna har varit mycket populära i år.
– Jag har varit tvungen att köpa flera fågelböcker eftersom alla verkar ha en egen favoritfågel som de vill ha i glas.
Under sommar ställer glasblåsarna Kari Alakoski och Marja Hepo-aho ut sina glaskonstverk på Galleri Colmio i Gamla stan, alldeles intill åstranden. Utställningen består av unika glaskonstverk, skålar, smycken, och Marja Hepo-ahos kända glasmortlar. Utställningen invigs på tisdag kväll och håller på enda till 10 augusti. Hon visar även hur hon skickligt formar en glaspärla i flera olika färger. Enligt Marja Hepo-aho kan vem som helst lära sig grunderna i hur man gör glaspärlor, och därför erbjuder hon privatlektioner för alla besökare som vill lära sig mer om glaskonst.