Lurensgänget fick en musikalsnyftare att lyfta
Ens onda farhågor kom på skam under premiären av Lurens sommarpjäs, musikalen Så som i himmelen. Inga vågdalar, bra tempobyten och en i det närmaste perfekt castning gör att Lurensgänget och husregissör Christian Lindroos igen kan lyfta sig själva i svansen.
Sällan har en film berört en så som Kay Pollaks musikalsnyftare Så som i himmelen: musiken, storyn och skådespelet var superbt. I ett nötskal handlar berättelsen om den världsberömde dirigenten Daniel Daréus som kommer tillbaka till hembyn, anställs som kantor och blir ledare för kyrkokören. Det sätter känslorna i svallning bland kvinnfolk, prästerskap och traktens karlar. Snabbt uppstår två formationer för och och emot Daréus. Slutet är dramatiskt.
Mina dubier om Lurensuppsättningen grundade sig på en teaterversion på en av våra finlandssvenska proffsscener i Helsingfors för några år tillbaka. Den var inte dålig, men lämnade en aningen besk eftersmak.
Bättre
Lurensversionen är bättre. Den spelar för det första på de dialektala och folkliga strängarna. När till exempel den hetlevrade Tom Pallas i rollen som sportaffärens Arne tar till orda uppstår ett dialektalt fyrverkeri som roar och slår an.
De humoristiska inslagen är många och välanpassade, inte minst som kontraster till en berättelse med både svärta och djup. Så som i himmelen handlar nämligen också om medmänsklighet och ansvar, om det goda och onda inom oss alla. I den betydelsen har musikalen en nästan luttrande moralisk resning, man börjar tro på det goda igen.
Musikfinesser
Musikalen har också fått en ny musikalsik framtoning i form av rock och country & western, som ger en omedelbart vital inverkan på hela uppsättningen. Det höjer på tempot via masscenerna och breddar vägen för en musikal utan döda vinklar.
Själva musiken är förstås samtidigt uppsättningens hörnsten och musikansvariga Sofia Finnilä har tillsammans med regissören Lindroos lyckats pressa ut det maximala ur tillgängliga skådespelarresurser.
Samtliga medverkande sjunger bra och får ett utmärkt stöd av uppsättningens kör. När Jeanette Sarström drar solot i Gabriellas sång och när Jonna Sundberg sjunger Kärleken är går det kalla kårar över ryggraden.
Filmatiskt
Vridscenens fördelar har sällan varit så uppenbara som i den aktuella musikalen.
Det handlar om nästan filmatiska klipp med scenbyten mellan prästgårdens intriger, hemma hos hustrumisshandlaren Conny (bra tolkad av Kim Lindström) och Gabriella, samt körövningar och fester på byns gamla folkskola som Daréus köpt som bostad åt sig.
Lyckad casting
Valet av skådespelare, dvs. castingen, är bra. Kända ansikten som Tom Pallas, Bosse Lindfors, Solveig Lindfors, Alexander Wendelin som präst, Jeanette Sarström som Gabriella, Gita Nylund som den i Daréus förälskade Lena, med flera, är väldrillade amatörskådespelare som kan sin sak.
Nytillskotten Robin Sundberg som dirigent Daréus och hans de facto hustru Jonna Sundberg som psykiskt torterad prästfru är definitivt en tillgång. Till favoriterna hör Minna Valkama i rollen som kyrkokörens åsidosatta ledare Siv, och Kalle Halmén som den efterblivna Tore. Att spela full, eller som i pjäsen efterbliven, är inte så lätt som man tror. Halmén undviker plattityder och överspel och gör helt enkelt en glänsande roll.
En tanke som slår en är hur musikalen sett ut om Robin Sundberg och Alexander Wendelin bytt roller som dirigent visavi präst. Deras yttre habitus talar för ett rollbyte men bägge gör fina gestaltningar av sina tilldelade roller också nu.
I filmen Så som i himmelen är slutet stort melodrama och visst funderade jag litet på hur de mollartade slutackorden skulle utforma sig på Lurens.
Utan att avslöja för mycket kan man säga att den estetiskt tilltalande slutscenen med sångare i rött och vitt blev en elegant och berörande slutvinjett, helt värdig en uppsättning man bara måste rekommendera.
Så som i himmelen
✭✭✭✭☆
Musikal på Lurens sommarteater.
Baserad på Kay Pollaks film (2004).
Dramatisering: Sofia Aminoff.
Regi: Christian Lindroos.
Musikalisk ledning: Sofia Finnilä.
Dräkter: Mona Aho.
Frisyrer & smink: Emilia Schröder, Linnea Westerholm.
Ljud & ljus: Jonas Randers.
I rollerna: Robin Sundberg, Gita Nylund, Alexander Wendelin, Jonna Sundberg, Tom Pallas, Jeanette Sarström, Bosse Lindfors, Minna Valkama, Kalle Halmén, Katarina Nikkanen, Henry Alm, Ilkka Relander, Solvig Lindfors, Kim Lindström, Michelle Sarström, Ronja Skogberg & musikalkör på 17 personer.
Premiär: 27.6.
Föreställningens längd: c. 2 t 15 min. inkl. paus.
Visas 20 ggr t.o.m. den 2 augusti.