Livslångt intresse för hemön blev ny bok
I sin nya bok Där Finland börjar. Utö lots- och fyrvaktarsamhälle redogör Martin Öhman om Utö, dess historia och nutid.
Ett livslångt intresse för hemön fullbordas i och med utgåvan. Redan som barn lyssnade Martin Öhman på de äldres många gånger fascinerande berättelser. Det resulterade i både vidare undersökningar och skrifter om Utö. Den föreliggande boken har Martin Öhman kompletterat med nytt källmaterial samtidigt som den bildar en syntes av tidigare undersökningar kring tjänstemannasamhället Utö.
I boken ingår både dramatiska och mera vardagsnära tilldragelser. Författaren inleder med en historisk återblick. Utö nämns för första gången i sjöfartssammanhang 1550. På 1500-talet skötte hemmanen på Jurmo lotsningen vid Utö men småningom blev den fasta befolkningen lotsar på ön. 1753 fanns två ordinarie lotsar och en lotsläring på Utö men sex år senare var personalstyrkan redan fördubblad. Uppgifter om lotsningen fortsätter fram till nutid. Fastän lotsar i dag vistas relativt litet på ön är Skärgårdshavet världens kanske svåraste lotsningsområde, slår författaren fast.
Fyrar
Fyrverksamheten är föremål för en grundligare redovisning. 1753 stod det första tornet färdigt, det sprängdes visserligen under 1808-1809 års krig, om det var ryssar eller svenskar vet man inte. Men en ny fyr stod hur som helst färdig 1814. Den första radiofyren i Finland byggdes också den på Utö 1935. I dag är den reguljära fyren en av de mest betydande turistattraktionerna med besökare på upp emot 3 500 personer årligen.
Utös kustfort och ön som krigsskådeplats har fått ett eget kapitel. Fortet på ön är idag nedlagt. Den 15 december 2005 halades flaggan för sista gången. I år är endast de fyra 130 millimeters kanonerna i användning.
Dramatik
När Martin Öhman i fortsättningen skriver om bland annat sjöräddningsverksamheten blir de dramatiska inslagen påfallande.
Motorseglaren Draken havererar vid Utö hösten 1929 och lokalbefolkningen stod maktlös. Det blev upptakten till sjöräddningsverksamheten och den första räddningsbåten Outoori i början av 1930-talet. Andra omnämnda förlisningar berör det amerikanska fraktfartyget Park Victory på julnatten 1947 och förstås Estonia som kantrade och sjönk trettiofem kilometer sydost om Utö den 28 september 1994 .
Förlisningen hade inte direkt med Utö att göra men ön blev känd i sammanhanget via massmedia på grund av det var det närmaste stället för räddningshelikoptrar att tanka bränsle och avlämna såväl levande som döda.
I boken beskrivs vidare ägoförhållandena, fisket som den viktigaste binäringen, säljakten, sjöfågelsjakten och vardagslivet.
Förbindelsen med fastlandet sköttes först med försvarsmaktens förbindelsefartyg 1947 medan m/s Utö blev det första egentliga förbindelsefartyget som började trafikera i februari 1964. I maj 1986 kom nya m/s Harun med i bilden och från och med våren 1996 sköttes förbindelsetrafiken av m/s Aspö och Kökar.
Undervisning och folkbildning, handel och företagande har inte heller lämnats vind för våg. Utö handel startade 1932 och när vi skriver 2010 har butiken en årlig omsättning på cirka 250 000 euro.
Den ökande skärgårdsturismen, infrastrukturens utveckling, det andliga och sociala livet på ön och föreningslivet bildar teman i de avslutande kapitlen i en välmatad bok om Finlands sydligaste ö.
Till Utö, som hör till Korpo kommun, kommer man med i detta nu förbindelsebåten Eivor. På ön bor idag året om cirka 50 personer.
Där Finland börjar
✭✭✭ ☆☆
Författare: Martin Öhman.
Vrakplundrarförlaget, 260 sidor.