Flickan som sjöng jazz på svenska
Monica Z, som bäst Borgåaktuell, blev den mest sedda filmen i Sverige 2013 med över en halv miljon biobesökare. Den är såld till 23 länder och har nominerats för elva Guldbaggar, bland dem bästa kvinnliga skådespelare (Edda Magnason) och bästa film.
Monica Z är ett nytt bevis på att svenskar är bra på film. Den följer Monica Zetterlund (1937-2005), jazz- och schlagersångerskan med den dimmiga, litet hesa rösten, i med- och motgång fram till hennes äktenskap med basisten Sture Åkerberg (Sverrir Gudnason) 1973.
Någon dokumentär är dansken Per Flys film inte, utan fritt baserad på Monica Zetterlunds liv till manus av Peter Birro. Mycket fritt, är det skäl att understryka. Förhållandet mellan Monicas och hennes far (Kjell Bergqvist) presenteras i filmen som ett blödande sår som ideligen rivs upp. I verkligheten understödde fadern helhjärtat dottern i karriären.
Musikfilm
Bortsett från ställvis fria fabuleringar är Monica Z en alldeles utmärkt musikfilm som fångar Monica Zetterlunds nederlag och framgångar i början på 1960-talet.
Musiken är filmens hållhake redan i de första scenerna när 21-åriga Zetterlund sjunger på Nalen i Stockholm. Sedan tar hon bussen hem till jobbet i telefonväxeln i Hagfors, där också dottern och föräldrarna väntar. Men ett samtal från USA får henne att igen en gång dra ut i världen till jul och sjunga i New York. Det blir fiasko, en vit, snygg sångerska får inte uppträda med färgade musiker. Turnén avbryts innan den knappt hunnit börja.
Tillbaka i Sverige trivs Zetterlund mindre bra med att sjunga engelska jazzstandards med Arne Domnérus orkester. Men hon får sin vilja igenom och slår igenom på allvar när hon börjar sjunga på jazz på svenska.
Storheter
I filmen möter Monica storheter som Ella Fitzgerald, Povel Ramel, Hasse Alfredson och Tage Danielsson, filmregissören Vilgot Sjöman som hon inleder ett förhållande med, och Beppe Wolgers som förser henne med underbara svenska texter. Framgången är på topp när hon deltar i en turné med jazzpianisten Billy Evans i USA.
Men succén har sitt pris. Ett återkommande tema är Monicas dåliga samvete eftersom hon ideligen tvingas välja mellan dotter och karriär. När också självförtroendet haltar söker hon tröst i alkoholen, med dåligt, för att inte säga förödande resultat.
Edda Magnason är ett sällsynt bra val till filmens titelroll. Hon är inte bara en fantastisk sångerska utan både porträttlik och påläst i sin imponerande tolkning av Monica Zetterlund. Magnason studerade bland annat i sex månader hur Zetterlund sjöng och rörde sig på scenen. Med sin karisma och utstuderade sångförmåga ger hon filmen en nerv och känslosamhet som syns både i de mindre och framför allt i de högdramatiska scenerna.
Monica Z
✭✭✭✭ ✩
Regi: Per Fly.
Manus: Peter Birro.
Genre: Musikdrama.
I huvudrollerna: Edda Magnason, Sverrir Gudnason, Kjell Bergqvist, Cecilia Ljung.
Åldersgräns: 12 år.
Speltid: 1 t 53 min.