Leena Krohn lockas av människornas dilemman
PERNÅ. Leena Krohn har redan rutin på att stå på podiet som en prisad författare. Nu gör hon det för femte gången som kandidat för Finlandiapriset.
Redan år 1992 fick Leena Krohn det värdesatta Finlandiapriset för boken Matematiska varelser och delade drömmar och nu i oktober hyllades hon i samband med att hon tog emot Suomalaisen Kirjallisuuden Seuras Aleksis Kivipris för sin egenartade stil.
Att stå som festföremål i allas blickfång är inte något hon värdesätter högt.
– Det är pinsamt och det handlar om att överleva, men sen är det över. Jag tänker inte på det sen mer, säger Leena Krohn i sitt hem i Isnäs.
Hon tillägger att hon tycker att Finlandiapriset väl kan gå till någon yngre författare den här gången.
– Egentligen är jag överraskad över att boken Hotel Sapiens fått så goda recensioner. Det var en rätt motig skrivprocess och i något skede var jag inte alls säker på att boken blir färdig och skriven.
För ett år sedan då boken ännu var under arbete upptogs hennes tankar av en invecklad upphovsrättslig dragkamp med ett finländskt och ett polskt filmbolag. Sådant stör skrivprocessen som brukar vara rätt fri från rutiner.
– Jag har inga särskilda rutiner, ibland skriver jag bara någon rad, ibland mer, säger Krohn som i sitt skrivande följt författaren H.C Anderssons råd att författare ska skriva kort, tydligt och rikt.
– Jag skriver om, filar på meningar och försöker vara klar och tydlig. Och mina böcker går på omkring 200 sidor, säger Krohn som konstaterade att hennes bok såg mycket tunn ut där den låg bredvid de andra kandidaternas " tegelstenar".
Trogen egen stil
Litteraturvetare har tackat Leena Krohn för hennes egna stil och för att hon genom åren hållit fast vid sina filosofiska teman om människans etiska val. Allt började med barnboken Vihreä vallankumous år 1970, och tankarna kring ekologin finns fortfarande med.
– Filosofiska frågor som berör vår existentiella verklighet, hur vi upplever omgivningen, är en outsinlig källa. Man kunde skriva romanserier kring det temat, konstaterar Krohn som taggades av ekologiska tankar redan under sin skoltid.
I något skede stod ekologen Pentti Linkolas tankar henne mycket nära.
– Men sen gick han för långt och idag står han för fruktansvärda tankar, konstaterar hon och medger att inte ens den pacifism hon vidkändes tidigare helt håller mer. Det finns lägen där människan måste få försvara sig.
Hotfull utveckling
Även världen runt om har förändrats och Leena Krohn säger att den digitala internetutveckling vi är inne i är en revolution, eller egentligen ett hopp i evolutionen.
– Men är det ett hopp framåt, bakåt eller handlar det om ett snedsteg?
Skrämmande kan i varje fall utvecklingen te sig, säger Krohn och konstaterar att ingen längre kan skydda sig mot kontroll och övervakning.
– Datanätet, eller kunskapsnätet kunde i sig bejaka demokratiska processer, men det paradoxala är att det kan gå tvärtom.
De enorma möjligheterna att skapa nätverk och kontakter över nationella gränser och traditionella gruppbeteenden, gör tvärtom att världen lätt faller sönder i fragment.
– Det kan ha långtgående följder eftersom det ger även kriminella kretsar aldrig tidigare skådade möjligheter.
Leena Krohn följer aktivt med diskussionen om ekologin och det globala klimathot som dominerar allas tankar.
– Det mest irriterande är att man i debatten tycks anse att koldioxiden i sig är ett hot mot mänskligheten. Så är det ju inte, tvärtom kan vi ju inte överleva utan koldioxid.
Himanen-spektakel
Leena Krohn ser sig som en evig filosofiestuderande och hon har upprörts över diskussionen kring filosofen Pekka Himanen och det "avundsamma och negativa samhällsklimatet". Hon är direkt ilsken över att medskribenten till rapporten Kestävän kasvun malli, spanska Manuel Castell, i sitt försök att stöda Himanen mot hans kritiker låtit förstå att finländarna besitter just de här usla egenskaperna.
– Just som finländarna överfört några miljoner euro bland annat till Spanien, säger Krohn och tycker att det inte riktigt är läge för anklagelser om brist på solidaritet.
Hela Himanen-spektaklet ser hon som direkt stötande.
– Att en filosof visar sig vara lika sniken som företagsledare är sorgligt och kastar ett förlöjligande sken över filosofi och hela den filosofiska yrkeskåren.
Dessutom är rapporten ställvis skriven på så dålig finska att den aldrig borde ha tryckts upp, säger Krohn men tillägger, att hon i sig tycker att kritiken mot Himanen redan utan hennes hjälp är helt tillräcklig.
Lite motvilligt kommer författaren efter vår pratstund ut för att låta sig fotas intill en av de gamla ekarna. Och efter att Bbl avlägsnat sig, får hon någon timme tid att förbereda sig inför nästa journalistbesök.