Festligt. Erik Wahlströms nya bok är ingen thriller, ingen vanlig roman men en festlig berättelse skriven med gott humör. Foto: pressbild.

Wahlström skrev… en festlig skröna

En mumifierad egyptisk katt, en vetenskapsman som tolkar papyrusar, en datanörd, en expert på koptiska, en grekisk mångmiljonär, en hemlighetsfull städerska, se där några av ingredienserna i Erik Wahlströms bok med titeln lånad ur en dikt av en av antikens stora poeter, Sapfo.

Det vackraste på den svarta jorden

✭✭✭✭✩

Författare: Erik Wahlström
.

Förlag: Schildts & Söderström, oktober 2013, 246 sidor.
Erik Wahlström f. 1945 i Helsingfors har verkat som journalist och författare, chefredaktör för Hufvudstadsbladet, givit ut ett antal böcker, bland andra "Den dansande prästen" om Uno Cygnaeus 2004, "Flugtämjaren" om J-L. Runeberg 2010.
 

När jag säger att det är några av ingredienserna i romanen menar jag det bokstavligt. Först och främst har vi forskaren Martin Green som på en skum bakgata i Kairo har köpt en halv mumifierad katt. Kattmumien har delats på längden för att souvenirförsäljaren, som Wahlström kallar det, har produktutvecklat sitt sortiment. Green är inte intresserad av själva mumien utan av de papyrusbitar som lindats runt den. Han och de som deltar i hans seminarium träffas för att med datanördens hjälp avlägsna papyrusbitarna och tolka texterna. Hans uppgift är att föra in textfragmenten i ett dataprogram så att olika tolkningsmöjligheter kan testas.

När pressen får reda på att mumien kan innehålla nytt forskningsmaterial börjar det hända saker. En svart panter försöker ta sig in via Greens balkong. Är det egyptiernas kattgudinna Bast, kvinnan med katthuvudet, som hämnas för att en av de mumier som tillägnats henne, vanhelgas? Eller är det kattvänner som utför aktioner för att en död katt inte behandlas med tillbörlig respekt? Eller handlar det om något helt annat?
Av papyrusfragmenten tycker sig Green hitta textrader i en av Sapfos ofullständiga dikter. Som humanist lägger han små bitar i ett stort pussel och gör en tolkning av dikten och får omedelbart mothugg från andra forskare. Skeppsredarmiljonären Fotis Fafoutakis, som är barnlös, planerar att placera sin förmögenhet i ett monument över sig själv 3F-foundation och söker någon som är värdig att driva projektet. Är det Green?

Intressant myller

Min känsla är att boken myllrar av intressanta personer som t.ex. Ikea Korhonen som har fått sitt förnamn för att pappan sommarjobbade på möbelföretaget.
Hon kan vara glad över att han inte jobbade på Bauhaus konstaterar någon. Eller den hemlighetsfulla Paraskevi, grekiskan som träffade busschauffören Göran och var gift med honom tills han dog av för mycket cigarretter, köttbullar och för litet motion. Numera städar hon hos både forskaren och datanörden.
Så har vi Sonja, experten på koptiska som i papyrusbitarna tycker sig inläsa något hittills okänt om Jesus. Myllret bildar småningom ett sammanhang som då och då avbyts av besök hos Sapfo på ön Lesbos och som bl.a. konstaterar att dikt är beständigare än verkligheten.

Så vad handlar boken egentligen om? Tja, här sägs att om man inte är kluven så är man inte seriös. Jag väljer att sträcka upp händerna och konstatera att det är roligt att vara med om att tolka papyrustexter runt en urgammal katt eller följa med den akademiska kampen om vem som hinner först, att läsa om kärlek mellan en forskare och en ung student och att få veta vad som förorsakat alla mystiska händelser som slutar i mera kärlek och två döda. Ingen thriller, ingen vanlig roman men en festlig berättelse skriven med gott humör.

Ingeborg Gayer