Intim skivreleasekonsert

Efter att Bar Soho stängde, för att inte tala om Bar Mary, har det inte funnits så värst bra ställen för livemusik i Borgå. Litet misstänksam var jag nog då jag förstod att ett band som Zel Quartet skulle hålla sin konsert i Rosteriet. Då ordet Quartet ingår i ett bandnamn förs tankarna allt som oftast till jazz. Så är det också för Zel Quartet men jazzen är inte akustisk.
Personligt
Zel Quartet blandar sin jazz med rock, funk, proggressiv rock och lite med elektroniskt inspirerade rytmer. Det är egentligen fråga om Erik Lindroths gitarr- och sångprojekt och låtarna är djupt personliga.
Viktigt är det ändå förstås att bandet, som i övrigt består av Lasse Rantanen, bas, Mikko Seppä keyboards och Wille Granö, trummor är samspelta. Erik hade först tänkt att konserten skulle bestå enbart av låtar ur deras debutskiva Erik XI som gavs ut samma kväll, men eftersom bandet redan har låtarna klara för nästa skiva beslöt han sig att spela låtar ur också den kommande skivan.
Eriks komponerande mångsidiga gitarrspel i all ära, men den vassaste delen av bandet är definitivt kompgruppen. Speciellt Lasses basspelande är träffsäkert, noggrant och tajt och ibland synnerligen intensivt. Den funkiga sCo vars namn kommer från gitarristen John Scofield och saxofonisten John Coltrane rycker en med sig från de första tonerna. Willes sinne för rytmer, kompväxlingar och trumfill är också en glädje att höra på.
Också sång
Låtarna Zel Quartet spelade ur sin kommande skiva hade sång med. Emellan allt jammande fick vi alltså höra på Eriks mörka, något monotona stämma som hade ett lustigt litet goth eko,
men visst var det Jocke Lybeck som höll i mixerbordsspakarna.
Bra lät det annars i den mycket intima konsertlokalen där bandet nästan står en i famnen och spelar. I alla fall längst fram kändes trumslagen ganska hårda.
Favoriter
Låten Six Through Eight som spelades till nästsist blev en personlig favorit. Full med krokar och medryckande riffar och en vacker melodi som Erik spelar med snabb plectrumteknik. Rytmen 6/8 är i sig är redan intressant. Om man skall tro på skivkonvolutstexten är samma låt också Eriks egna favoritspår.
En annan låt som jag gillade mycket redan första gången jag hörde den och även nu var kvällens sista, Jimmy Zep, som förstås fått sitt namn av Led Zeppelin gitarristen Jimmy Page. En mycket stor inspiration för Erik och det hörs också. Slideröret går minsann hett mot Eriks gitarrhals i den låten. Wille lyckades i sista låten söndra bastrumman, så det var onödigt att kräva mera. Själva konserten var gratis, stället fullpackat och efteråt blev det dags för skivförsäljning. Skivan säljs t.ex på Levykauppa X och säkert här i Borgås egen Riverside Records.

Mikael Green