Glitter med svarta kanter

Filmen utspelas med fokus på Liberaces (Michael Douglas) sista årtionde i rampljuset fram till hans död 1987 i Palm Springs. Perspektivet är inte direkt hans eget utan titthålet öppnar sig genom  hans livskamrat och älskare Scott Thorsons (Matt Damon) story. I filmen återges han som en ung man, i verkligheten var han bara 16 år då de mötte 1976, blev förälskade och igen gick skilda vägar.
Någon endimensionell bild av det tidvis stormiga och svartsjuka homosexuella förhållandet samt om livet bland de superrika ger Soderbergh inte. Här ligger filmens styrka.
Barn av sin tid
Så mycket är  klart att Liberace var ett barn av sin tid och att hans flärd med pälsar, fingerringar och luxuösa bilar skulle ha fått en massa negativ respons idag. Att Liberaces sexuella läggning också kunde hållas hemlig utom i en inre krets beror också på att han levde i en era då tillgången till information var helt annan än idag.
Hur som helst ger filmen en intim inblick i Liberaces och Thorsons passionerade men vacklande förhållande där deras kärlek till varandra, till vackra föremål och till en narcissism gränsande till det paranoida är uppenbar. Men det ljuva livet har sina fallgropar. Liberace tröttnar på sina unga leksak medan Thorson blir desperat och sjunker allt djupare ned i knarkträsket.
Goda rollporträtt
Michael Douglas gör en instuderat naken och naiv gestaltning av en manipulerande fjolla och stor entertainer som i grund och botten ändå kände sig ensam. Som rollprestation hör den till skådespelarens bästa.
Lika imponerande är Matt Damons förmåga att växa in i nya roller. Han ger storyn en stadga som kontrasterar bra mot Liberace och hans karikerat beräknande, lismande och osympatiska följeslagare, ansiktslyftande kirurger, med mera.
Regissören lämnar medvetet moraliserandet åt tittaren och tar varken parti för eller emot Liberace och Scott Thorson. Ett smärre problem finns i filmens förutsägbarhet och avsaknad av spänning. Också musiken hamnar i bakgrunden. Men dräktprakten, detaljrikedomen i scenografin och en häftig makeup ger lyft åt en film som kan rendera Michael Douglas en ny Oscar. Den första fick han som producent för Gökboet, den andra som finanshajen Gordon Gekko i Wall Street.