Vardagsmystik. Haruki Murakamis novellsamling handlar om vardagliga berättelser med en tydlig stämpel av det absurda och surrealistiska. Norstedts pressbild.

Rundhänt med… absurditeter

Den japanska författaren Haruki Murakamis novellsamling Elefanten som gick upp i rök och andra berättelser är små historier från vardagen med en för den på sina håll kultförklarade författarens omisskännliga stämpel av absurditeten och stora frågetecken.

Elefanten som gick upp i rök och andra berättelser
✦✦✦✩✩
Av Hirumi Murakami (f. 1949)
På Norstedts förlag, 2013.
Novellsamling med 17 berättelser i omarbetad upplaga.
Översättning: Eiko Duke och Youkiko Duke.
Murakami har också gett ut Fågeln som vrider upp världen, IQ84 och Efter mörkrets inbrott.

Novellerna i Haruki Murakamis samling Elefanten som gick upp i rök skrevs mellan 1983 och 1990 och utkom i svenskspråkig översättning redan 1996 men utges på nytt på Norstedts förlag i omarbetad upplaga och i översättning av Eiko och Youjiki Duke.
Haruki Murakami, född 1949 i Kyoto, visar alltjämt att han besitter en märklig förmåga att kombinera populärkultur med magisk realism. Till hans mest omtalade verk hör Fågeln som vrider upp världen och romanen IQ84 och den också i Bbl recenserade Efter mörkrets inbrott.
Elefanten som gick upp i rök och andra berättelser tilldrar sig i bekanta japanska urbana vardagsmiljöer men bakom förorternas yta öppnar sig en massa märkligheter, för att inte säga rena absurditeten. Och det är med rundhänt hand Murakami öser på i de sjutton berättelserna.

Trassel och… försuttna chanser

En man som stryker skjortor i hemmet med pedantisk nit blir i en novell uppring av en okänd kvinna. Efter det är hans sinnesro försvunnen för eviga tider. Ibland är det en man som fungerar som berättare, ibland en kvinna och historierna handlar inte sällan om trasiga relationer med tydliga spår av vemod över en försvunnen ungdom eller över försuttna chanser.
Titelnovellen berättar om en elefant som en dag bara försvinner från en djurpark - poff - tillsammans med sin excentriska skötare. Kvar finns bara elefantens fotboja som med sitt tysta vittnesmål berättar om djurets tidigare existens. Samtidigt är novellen en lyhörd berättelse om de första trevande relationerna mellan en ung man och kvinna.

I en annan av novellerna tar sig små människor ut från televisionen och stökar om och har sig framför den förbluffade åskådarens ögon. En märklig historia är också Den andra bageriräden där en äkta man och hustru drabbas av en obegriplig hunger och tar sig för att råna en nattlig McDonalds restaurang. På samma gång inser mannen att hustrur är ena besynnerliga varelser.

Novellsamlingen är en aning ojämn och kunde avfärdas med en axelryckning, men Murakami har en besynnerlig förmåga. Trots att hans allegoriska berättelser nästan aldrig slutar med någon direkt poäng utan bara tonar ut i intet håller de ständigt läsaren på alerten och får en att vänta på nya historier. Det är magi det.