Vals och smäktande arior

BORGÅ. Gästsolisten Tom Nyman bidrog med smäktande arior, medan dirigenten Kaj Silfvasts dotter Anne Starck, uppträdde på flöjt. För ackompanjemanget svarade Arno Kantola på piano.

På grund av att de två Borgåkörerna Primavera och Primadonna inte ger någon egen vårkonsert i år blev Borgå Damkörs framträdande ett nästan unikt tillfälle för dem som ville lyssna till damkörsång  på svenska våren 2013 i Borgå.
Den 41 år gamla kören i sina ljusblå dräkter kunde under sin musikaliska mångsysslares, dirigenten Kaj Silfvasts ledning också uppvisa några nya, yngre sångare i leden, vilket märktes i en friskare klang.

Stark manssång

Men det var Kaj Silfvast som hade äran att inleda med öppningsarian Ombra mai fu ur Händels opera Xerxes, en sång där Xerxes prisar skuggan under det träd han sitter. Silfvast har redan i några år studerat sång för Tom Nyman och dirigenten visade med sin vackra aria att han besitter både potential och röstresurser. Han övertygade också på dragspel i låten Mantsuriets kullar.
Tom Nyman själv blev som väntat konsertens starkaste kort när han både till eget gitarrackompanjemang och i några solosånger till följsamt pianoackompanjemang visade varför han hör till vårt lands mest efterfrågade oratorie- och passionstenorer.
Med sin smidiga stämma och sin stora uttrycksfullhet fick Nyman först Fougstedts Romans ur  Greven av Munksnäs , sedan den mera stillsamt innerliga När jag för mig själv i mörka skogen av Wilhelm Peterson-Berger och till sist O sole mio, till eldfängt gitarrackompanjemang, att klinga smäktande vackert och klart.

Bättre och bättre

Själva körkonsert i valstakt inleddes namnet till trots med några andligt betonade sånger. Någon a cappella sång var konserten inte eftersom repertoaren i sin helhet  ackompanjerades som så många gånger tidigare. Det hade varit intressant att få lyssna till åtminstone någon sång i a cappella utförande.

Inledningen var trevande, först en bit in i konserten, nämligen i negrospiritualen Amazing Graze  framträdde harmonierna så som man hade lov att vänta sig. Också Edelweiss blev en sång där man märkte att kören trodde på sig själv. Med undantag för det litet spretiga operettpotpurriet på slutet blev det bara bättre ju längre in i konserten damerna kom.
Mest till sin fördel var Borgå Damkör i Markku Aros 1960-tals örhänge Käyn uudelleen eiliseen och framför allt i Barbara Helsingius Jag visste så väl och den avslutande Halleluja av Leonard Cohen, där också de  två ackompanjatörerna och Tom Nyman deltog.

I Halleluja medverkade  också körens egna solister Katarina Guldband, nya koristen Sofie Nyman och Johanna Karlsson med fina solon.
Borgå Damkörs korist Hannele Tenhovuori skötte som vanligt med sakkunnighet och humor sitt uppdrag som konferencier. De omkring hundra personerna i publiken skriver säkert också under att Borgå Damkör har en mycket mångsidig dirigent till sitt förfogande eftersom många sånger igen var arrangerade av Kaj Silfvast.