Glöd i stråken,… klang i pianot

SIBBO. En publik som tagit sig till Sibbo också litet längre i från såg till att salen i Artborg 35 i Sibbo var fylld till bristningsgränsen när den också internationellt sett välrenommerade duon med violinisten Pekka Kuusisto och pianisten Olli Mustonen gav en konsert på tisdagskvällen.

Tiden går och musikerna är i dag inte längre några ungdomar. Pekka Kuusito fyller trettiosju i höst medan Olli Mustonen blir fyrtiosex i sommar. Båda har med hjälp av det blod, svett och tårar som stavas till begåvning, flit och envishet gjort en karriär som håller måttet på alla musikestrader.
I Borgå är herrarna inte direkt okända, Olli Mustonen gästade i fjol i mars domkyrkan med Bachs Goldberg-variationer medan Pekka Kuusisto är ett välkänt ansikte på Avantis Sommarmusik i Borgå.
Därför var det en lottovinst när Borgånejdens musikinstitut tillsammans med Sibbo kulturtjänster lyckades engagera duon till Sibbo.

Bländande

Jag är knappast rätt person att kritisera fintolkningarna av de fyra framförda verken.
Men också en lekman insåg att publiken fick uppleva en duo som lekande lätt tog sig igenom de många tekniska svårigheterna och med sitt bländande kunnande bjöd på musik av världsklass. Inte för inte inledde också musikinstitutets verksamhetsledare Päivi Honkaniemi  kvällens introducering med att konstatera att "vi verkligen har en duo av världsklass här i kväll".

Utropstecken

Beethovens Violinsonat A-dur op. 1 var programmets mest "konventionella", följd av det första av kvällens två utropstecken - Prokofjevs Violinsonat no 1, också känt som Prokofjevs dystraste verk, komponerat mellan 1938 och 1946.

Överlag hamnade Mustonen ut för ett betydligt svettigare dagsverk än Kuusisto och hans tonkaskader just i violinsonaten exekuterades långt nere i basregistret medan Kuusisto med glöd i stråken drev framåt musiken i melodistämman. Verkets svårighetsgrad och komplicerade rytmer märktes i synnerhet i satserna ett och fyra.

Intressant var också Stravinskys Duo Concertante medan andra avdelningens avslutande Violinsonat G-dur av Maurice Ravel igen avtecknade sig som ett utropstecken. I verket inspirerat av amerikansk jazz och blues smälte allt från det bitonala till gnisslande harmonier samman till en smältdegel av extraordinär och extravagant fint utförd musik.

Efter entusiastiska applåder bjöds publiken ännu på två kärnfulla encorenummer: Sång no 2 ur Prokofjevs Fem sånger, ursprungligen skrivet för röst och piano, i nyarrangemang av Mustonen för violin och piano, samt Stravinskys Tango i tonsättarens eget arrangemang.
I dag, onsdag, reser duon Mustonen-Kuusisto till London för att, som Honkaniemi uttrycket det, "uppträda i en litet större sal".

5/5