Via Crucis framfördes som ett intimt evenemang i ton och bild. Foto: Egil Green.

En intimare Via Crucis

BORGÅ En tretusenhövdad publik slöt i fjol påskas upp när Borgåborna för första gången fick tillfälle att uppleva passionsspelet Via Crucis, Korsets väg, som en dramatiserad påskvandring från Näsebacken till kyrkbacken. På långfredagen framfördes samma Via Crucis som en illustrerad konsertversion i domkyrkan

Rekrytering
Ett syfte med årets Via Cruciskonsert var att rekrytera nya medlemmar till den i januari grundade stödföreningen för Via Crucsis. Intresserade hade därför möjlighet att skriva sina namn på listor i kyrkan. Man kan fortfarande bli medlem i föreningen genom att meddela sina personuppgifter till föreningens sekreterare på e-post: anna.talvitie@porvoo.fi. Avsikten är att nästa långfredag, 18.4.2014, igen framöra Via Crucis som en traditionell påskvandring ifall de influtna budgetmedlen det tillåter.

Stämningsfullt

Det intima evenemangen var en välregisserad rekapitulation i ljud  och bild av Korsets väg med tonvikten på musiken. Närmare femtio korister i Borgå Oratoriekör sjöng nu under Eric-Olof Söderströms ledning vackra, stämningsfulla sånger till Via Crucis, komponerad av Borgåkantorerna  Mikael Helenelund, Minna Wesslund och Jarkko Yli-Annala. Timo Ågren och Sabine Forsblom band elegant ihop sångerna och förde fram handlingen med texter om Kristi lidande ur Bibeln.
Ett malmfyllt ackompanjemang uppstod med Leo Kylätasku och Patrik Koskinen på trumpet, Pekka Vilva och Patrik Latvala på basun och Thomas Törnroos på slagverk.  Publiken deltog i evenemanget med två påskpsalmer.

Höjdpunkt

Effekten inne i domkyrkan förstärktes i början och slutet med videoinslag på en stor duk framför altaret från fjolårets Via Crucis.
Mest anslående var ändå diabildsvepet från samma påskvandring 2012, med foton av Linnea Ekstrand, sammanställda av Stina Lindgård. Det berodde inte bara på att fotografiernas mycket höga kvalitet, och den s.k. Ken Burn effekten som fick dem att röra på sig och förstoras, utan också på den musik som Minna Wesslund samtidigt spelade på orgel.
Hon hade nämligen valt att framföra den lettiske organisten och orgelkompositören Aivars Kalejs (f. 1951) tolv minuter långa verk Via Dolorosa från 1992 som berättar om den sovjetiska invasionen av Lettland. Den långsamt stegrande musiken som når upp till en dramatisk klimax, för att igen avtona mot slutet,  bildade en magisk spegelbild till diabilderna och blev höjdpunkten på framförandet denna vackra men kalla långfredag den 29 mars.