Leo gjorde Per Maning till konstnär

I sin ungdom sysslade Per Maning med boxning, han spelade trumpet och han studerade till grafisk formgivare på 1960-talet vid Konstakademin i Köpenhamn. Det hela slutade med eget lukrativt företag inom reklambranschen i Norge.

Kvalitetstid med Leo

Men konstnär blev han tack vare sin labrador Leo som han och hustrun Anne-Ka skaffade sig i början av 1980-talet. Tanken var att göra en bilddagbok om Leos uppväxt från valp till fullvuxen hund. Under processen uppstod foton som inte hade plats i dagboken utan som Maning gjorde avdrag av på papper.
Men Leo fick också en allvarlig sjukdom redan som valp, vilket gjorde att Maning började tillbringa en stor del av sin tid tillsammans med hunden. Samtidigt insåg han att han inte längre trivdes med det hektiska reklamlivet och det som framgången hade gjort med honom.

– Min tid med Leo gav livet en ny öppenhet, en ny riktning, berättar Per Maning i Timo Valjakkas artikel i den nyaste tidningen EMMA.

Maning fortsatte att fotografera Leo i nästan fyra år tills han tvingades avsluta hunden. Fotografierna blev en anslående berättelse om vänskapen och närheten mellan en människa och ett djur och om djuret som individ.
På utställningen ingår några foton av Leo men också andra utdrag ur fotoserier och videoverk med djurteman, med arter såsom sälar, kor och apor.
De monumentala djurfotografierna fick sin upprinnelse när Per Maning såg en ko på landsbygden i Frankrike och slogs av hur mycket kon påminde om hans hund Leo.

Jämlikhet

Det centrala i Per Manings konst är att han inte gör någon skillnad på människa och djur. Det handlar dels om jämlikhet och en kommunikation mellan arterna, dels om djuren som individer i högre grad än som namnlösa representanter för sin ras.
Människor ingår också i presentationen, både i videor och på bilder. Self-portrait (1997-98) består till exempel av en serie i flera delar förverkligad i samarbete med den norska skådespelaren Nils Sletta. Här blev människogestalten och den ordlösa kommunikationen människor emellan till ett centralt tema för Maning, vid sidan av djuren.
I de nyaste verkens struktur ser man Manings nära förhållande till litteratur, teater och musik, som är hans viktigaste influenser.

Nära relation

Liksom med djuren skapar Per Maning en nära relation också till människorna i sin konst. Det ser vi i serien Old Man och Young Girl från 2012 respektive 2010. Medan den gamla mannen inte längre ids sätta en mask för sitt ansikte har barnen ännu inte lärt sig det.
Den 3 april kl. 9- 16 ordnas på Kino Tapiola seminariet Joka kuva on omakuva (Varje bild är ett självporträtt). Det behandlar sambandet mellan människa och djur i vår kultur. Föreläsare är den också i Borgåbladet presenterade unga fotografen Nelli Palomäki, samt utbildaren av djurskådespelare Tuire Kaimio och skådespelaren och regissören Liisa Mustonen.
Utställningen Per Maning pågår till den 9 juni. Parallellutställningen Snurre Sprätt & Co avslutas för sin del den 19 maj.