Strålande Borgådebut för Ronya

Den tjugoåriga finlandssvensken med finländsk mor och brittisk far – Hurriganesproducenten Richard Stanley – visade att hon har allt som krävs för framgång och att hon vet hur man använder det. Ronya (Ronja Gullichsen) är minsann inte artisten som ber om ursäkt för sin existens eller som vill charma sin publik på det inåtvända gulliga sättet: se nu vad jag kan, tyck om mig.

Nej, när Ronya spänner blicken i publiken och drar till med en hög, lång och glasklar frasering som för tankarna till  Björk eller Kate Bush, är det där med begåvning något självklart: annars skulle man inte klara av att sjunga som hon gör.
Ronyas självsäkerhet har redan kritiserats, men misstanken att det mest handlar om avundsjuka och illvilja är överväldigande: en ung kvinna får inte sticka ut. Hon skall veta sin plats och bida sin tid. Du heliga enfald ett sånt struntprat. Med en sångsolist av Ronyas kaliber öppnar sig framgångsreceptet till de stora scenerna, till Eurosivionsvisan, om det nu sen är något att fika efter - ja framtiden är hennes.

Konturer av en stjärna

När Ronya rör sig runt på scenen med sånger från debutalbumet The Key is the Key från i sommar och gör sina intensiva tolkningar av den ena katchiga, välgjorda och påhittiga låten efter den andra, ser vi redan tydliga konturer av en internationell stjärna med stor scenkarisma och välslipad koreografi. Ronya har själv komponerat och skrivit texterna till tillsammans med albumets producent Rake Eskolin. Och uppvuxen med engelska klingar låtarna helt rätt. Det är ingen självklarhet i branschen.

Samtidigt är det inte heller en musik man trallar på i duschen utan nästan genomgående rytmiskt ansträngande, tung pop som kräver mycket men samtidigt ger massor i utbyte. Med på repertoaren i den knappt en timme långa konserten finns titellåten The Key is the Key och den som singel- och genombrottslåt 2011 bekanta Annoying med sina skönt orientaliska vibrationer.
Ronya backas proffsigt upp av en gitarrist, basist, trummis och keyboardist, men säg den konsert där man inte tvingas förundra sig över ett överhögt komp. Nyanseringarna drunknar för det mesta, men de finns och märks i några lugnare låtar, där Ronyas breda register och mörka men samtidigt melodiskt säkra och vackra röst hörs som den skall.

Ronya fick skivkontrakt med Warner Music som 16-åring, hon har deltagit som gästsolist på Hans on the Bass andra album Helsinki-Stockholm. Konserten i en halvfull sal belönades med ett extra nummer och många hade säkert hoppats på mer. Det som erbjöds var i alla fall det bästa i pop-rockgenren man upplevt på år och dar.