Premiärdags på Toves ö

Tillsammans med Bbl:s reporterteam rör sig Ulla-Lena Lundberg över ön i havsbandet utanför Pellinge, pekar på blommor i skrevorna, stannar upp, tittar emellanåt ut över havet, som just denna dag är lugnt och skimrar förföriskt i solen.
– Det här något jag ännu ville uppleva. Och vädret, ja det kan ju inte vara bättre. Stugan på Klovharun är så typiskt Tove Jansson: anspråkslöst, funktionellt och vackert.
Ulla-Lena Lundberg har visserligen sett Klovharun många gånger tidigare, på foton och i tv. Men hon trodde också att ön skulle ligga längre ut och vara mera svårtillgänglig.
– Visst är det speciellt att se den själv. Och det är ju inte alls så långt till stan härifrån.
Picknick
Båtförare Edgar Sjölund från Pellinge har just kört oss ut till ön från Styrjo vändplats tidigt på morgonen. Det är bäst så om det skulle blåsa upp senare under dagen. Havet ser ut som under Tove Janssons dagar. Men i luften flyger skarvar i stora flockar och kobbarna är vita av deras träck.
– Allt skall bra skyddas och skyddas, det gäller skarvar och det gäller sälar, muttrar Sjölund.
Efter en titt i stugan dukar Ulla-Lena Lundberg upp till picknick ute på klipporna för alla på ön.
– Man kan inte säga att man varit på en holme om man inte druckit kaffe och ätit något. Båtfolket på Kökar, där jag tillbringat sommar efter sommar, hade alltid mat och dricka med sig. Man visste aldrig när det blåste upp och hur länge man hamnade att ligga i lä bakom någon holme.
Tove Jansson föddes 1914, Ulla-Lena Lundberg 1947. De möttes personligen några gånger.
– Men jag var inte på samma sätt bekant med henne som Birgitta Boucht och Irmelin Sandman-Lilius. Vi träffades några gånger i större sammanhang och bytte några vänliga ord.
Drömmar och norrsken
På Klovharun befinner sig Hanna Haaksi och Nora Forsman. De bor och jobbar i Åbo för föreningen Pidä saaristo siistinä, Håll skärgården ren.
Liksom så många andra har de haft förmånen att hyra in sig på Klovharun som gäster. Det är Pellinge Hembygdsförening man kontaktar i det fallet.
– En utmärkt fin semester där alla uppkopplingar till omvärlden saknas, i synnerhet när batteriet tog slut i mobilen, ler Hanna Haaksi.
Tove Janssons närvaro finns kvar på ön. För Noras del har det bland annat tagit sig uttryck i starka drömmar. I dem har hon mött dels Tove Jansson själv, dels hennes livsledsagare Tuulikki Pietilä. Och andra personer som hon inte vill berätta om.
– Om man bott så länge på Klovharun som Tove Jansson skulle man nog ha sett Mårran litet överallt, inflikar Edgar Sjölund på försök, men får inget svar.
En natt såg gästerna något ovanligt. Det var inte Mårran utan ett ståtligt norrsken.
– Det manifesterade sig i två bågar som sträckte sig från ena ändan av himlavalvet till den andra och sedan möttes. Jag trodde aldrig att vi skulle få se ett så fint norrsken så här långt i söder och den här årstiden, säger Nora Forsblom.
Landskap i förvandling
För Ulla-Lena Lundberg väcker den nästan helt kala Klovharun tankar om ett skärgårdslandskap i förvandling.
– Tidigare höll korna på Kökar vegetationen i schack inomskärs medan fåren betade av växtligheten på öarna längre ut. I dag är holmarna alldeles enormt bevuxna. En ogenomtränglig trädlinje döljer en tidigare helt fri utsikt. Det skulle finnas mycket att göra med motorsåg i skärgården.
Två oskrivna böcker
Ulla-Lena Lundberg är uppenbart glad över besöket. Så är det ju också en dag då sommaren ännu är som vänast, varm, solig, klar och inte blåsig.
– Ni på Borgåbladet sträckte nog fram en morot jag bara inte kunde motstå. Efter allt ståhej med Finlandiapriset och all uppmärksamhet blir man väldigt blyg och försöker undvika bland annat intervjuer.
När vi kommer in på hennes framtidsplaner säger Ulla-Lena att hon har två böcker hon ännu vill skriva.
Den ena är en roman som inte har någon anknytning till något hon skrivit om tidigare. Den andra handlar om hällkonsten i Australien.
Den blir en slags pendang till Jägarens leende om samma tema.
Två gånger har redan Lundbergs planer att resa till Australien strandat när yttre omständigheter kom emellan. Nu förbereder hon ett tredje försök som kan bli verklighet nästa år.
– Jag har skrivit om mitt stora intresse hällristningar i Afrika och i Europa. Nu återstår Australien. Och jag är otålig och bara brinner av arbetslust.
Dessutom funderar hon på ett par litteraturvetenskapliga essäer aktualiserade av den biografiska läsning Is är utsatt för.
– I min egen uppfattning skrev jag en roman vilket gav mig fiktionens hela rörelsefrihet. Jag ser på det biografiska intresse boken väckte med blandade känslor. Hade jag valt att skriva en dokumentärskildring hade den sett mycket annorlunda ut.
Sightseeing
Resan till och från Klovharun är samtidigt en sightseeing i miniatyr. På vägen till Toves ö visar Edgar Sjölund oss ett skrytbygge på fasta Pellinge som i all sin malplacering fått lokalbefolkningen att resa ragg.
På hemresan kör vi mellan Bredskär, där först Toves bror Lars, numera Sophia Jansson, har sitt sommarställe, och flygkapten Börje Hielms Tunnholmen. Längre in mot land glider båten förbi konstnär Thor Lindroos sommarholme Måsskär.
När andra länder stoltserar med sina alper, sina palmer och den ena turistfällan värre än den andra, är sjöar, hav och skärgård det vackraste och mest inspirerande vi kan uppleva och erbjuda. Det vet turister lika väl som bildkonstnärer, författare och vanligt folk.