Årets Artsibbe är en lek med kontraster

SIBBO. Föreningen Sibbo Konstnärer firar sin tjugoårsdag med en luftig och ovanligt enhetlig samutställning som går från nästan transparent vitt till djupaste svärta. – Vi har strävat efter en sammanhängande helhet, säger Bo Melander.

– Utställningen är luftig och på något sätt klar, säger Nina Sivén som varit föreningens ordförande sedan i fjol.

Ett brett spektrum av målningar, grafik, fotografier, skulpturer tar över det gamla tvätteriet där Sibbokonstnärer sedan tio år har sina ateljéer. I övre våningen finns det stora, ljusa rummet där verken av trettiofem konstnärer ställs ut.

Och luft saknas sannerligen inte, dessutom har färgskalan i den brokiga samlingen verk anpassats efter ljusmängd i rummet. Föreningen Sibbo Konstnärer fyller 20 år och firar med en samutställning i Artborg 35 i Östanåparken.

Rummet påminner om en kyrka – ljus strömmar in från alla håll och det har kommissarierna utnyttjat då de efter många om och men hittat de rätta platserna för den brokiga skaran verk. I föreningen verkar såväl proffs som amatörer och inbitna hobbykonstnärer.

– Vi har strävat efter en harmonisk helhet, och att alla verk ska komma till sin rätt och inte bli uppätna av varandra, säger Bo Melander som tillsammans med Carin Bengts ansvarar för upphängningen.

Upphängningen är, enligt Melander, en stor del av arbetet. Det har hängts upp och tagits ner och hängt upp igen. Nu har äntligen alla verk hittat sina optimala platser i skalan som välver sig från det nästan transparenta ljusa till djupaste svärta.

– Verken ger kraft åt varandra, säger Melander.

Svart och vitt

Carin Bengts har målat vyn från sitt arbetsrums fönster i Borgå. Hon beskriver utställningen som fräsch och mångsidig. Melander tycker att upphängningen är lyckad och att man lyckats undvika den splittrade känsla som ofta präglar samutställningar. Han har själv bidragit med tre pastellverk i gråvit skala, trots att han vanligtvis sysslar mest med grafik.

Pekka Paikkari medverkar med skulpturer som är utspridda i utställningens två rum. Puppi Caselius har bidragit med en installation och Pekka Pitkänen med väggreliefer. En av de yngre medlemmarna är Ville Laurinkoski som går i ett konstgymnasium i Helsingfors. Han medverkar med tre stora oljemålningar. De är upphängda i den ljusaste delen av det stora rummet, och då solen filtreras genom fönsterrutorna tycks målningarna få ett nytt liv.

– Ville har alltid stuckit ut ur mängden, säger Melander som tycks ha fattat tycke för den unga konstnärens verk.

De lätta pastellerna reflekterar över vårens känslor och händelser. Blandtekniken som består av två olika sorters pasteller och olja är föreställande, men världen ser inte vanlig ut, utan reflekterar snarare Laurinkoskis vision. Han har målat sedan barnaben och planerar att söka till Konstakademin härnäst.

Lek med kontraster

I utställningens mindre, katedralliknande rum vaktar en skelettliknande skulptur över målningarna på väggarna. Rummet domineras av ett stort samverk som är ett lapptäcke där varje konstnär bidragit med en kvadrat på tjugo gånger tjugo centimeter. För övrigt går utställningen ofta i blåa, djupa nyanser och vitt, men konstnärernas gemensamma verk spricker upp i alla regnbågens färger.