Sång, musik och dans ingick i den dramatiserade berättelsen från Eklöfs fabriks tider. Foto: Egil Green.

Okonstlat och ärligt om gamla tider

BORGÅ. Föreställningen Jälkieni äärellä - I mina fotspår, framförd på finska, består av en samling dramatiserade berättelser och återblickar från Eklöfs fabrikens tid, den som fanns där Konstfabriken i dag står stadigt förankrad och förnyad.

Efter Teatteri Tarumas premiär i Avantisalen på torsdag kväll fick den huvudsakligen av äldre personer bestående publiken på omkring sjuttio personer en litet bättre inblick i hur det gick till under arbetet, i vardagssysslorna och på fritiden på fabriken och i näromgivningen för närmare åttio år tillbaka.

Utmaning

Åtta företrädesvis äldre aktörer, av vilka många inte stått på en scen tidigare, betydde säkert en utmaning för regissörerna Katja Kaulanen och Marko Ruotsalainen. De hade emellertid angripit "problemet" genom att inte göra föreställningen märkvärdigare än den var.


Det betydde att man på okonstlat och ärligt sätt, i ord, dikt, dans och sång återgav hur folk arbetade i den mekaniska verkstaden och på ramlistfabriken; hur arbetarna roade sig på danser under veckosluten och hur de yngre skolbarnen lekte snölekar på rasterna, med mera.
Det här gav uppsättningen en rar och uppriktig utstrålning som gjorde att man gärna såg mellan fingrarna med smärre skavanker i framförandet. Det som kunde ha poängterats ännu bättre var att tala och sjunga högt, nu försvann vissa repliker ut i det blå.

Stilgreppet att låta den skickliga cellisten och gitarristen Mika Tourunen och Ville Äyräväinen ackompanjera och leda handlingen framåt fungerade alldeles utmärkt. Ett speciellt omnämnande går till Laura Kokko som föreställde en maskin i en förträffligt hackig dansroll, liksom till det gamla paret Tuula och Kaino Kukkonen för deras naturlighet och scenkarisma. Ett flertal andra personer som inte fanns på scenen har medverkat med sina berättelser och hågkomster.
I de övriga rollerna medverkade Riitta Hellqvist, Seija Jaakkola, Tapio Kulmala, Tytti Rekimies och Lumi Ruotsalainen. Kirsi Kaulanen och och Veli-Matti Siikarla svarade för scenografin.
I mina fotspår är en föreställning som ger ett svar på frågan var Konstfabriken har sina rötter. Dramatiseringen visualiserades också med autentiska foton från Eklöfs fabrik på en stor skärm, dokumentationer som till sist slutade med en bild från Avantis Sommarspel i Avantisalen.

Föreställningen visas också två gånger fredagen den 1.3. kl. 15 och kl. 19.