Skarven vandrar in mot land
Häckningstiden närmar sig, också för skarvarna. Många skär är redan upptagna och skarven måste söka sig närmare fastlandet för att bygga bo.
BORGÅ Thorolf Eklund har synkontakt med Bergholmen som ligger några hundra meter utanför hans fritidsbostad i Fagersta. Holmens norra udde är obebyggd och den lockar till sig fåglar av olika slag. För några dagar sedan fastnade hans blick vid en oväntad syn.
– Jag ljuger inte om jag säger att där fanns åtminstone 100 skarvar, kanske 200. Hittills har jag bara sett enstaka exemplar. Svanarna har redan i tiotals år häckat på udden och de hade inget ärende i land, de fick stanna i vattnet.
Thorolf Eklund hoppas att den stora flocken bara var ute på en rekognoseringstur och inte kom för att stanna.
– Jag hoppas att de inte bosätter sig. Skarvar hör inte hemma i innerskärgården. De hann redan måla stenarna på udden med avföring. Dessutom gör de av med fiskarna, en koloni behöver obegripliga mängder föda.
Bergholmen ligger i Långfjärden mellan Fagersta och Sondby. Fastlandsstränderna är bebyggda, Fagerstasidan pryds av ett band av stugor, Sondbysidan av ett band av husvagnar. Thorolf Eklund hoppas att den skygga skarven förstår att lugn och ro kan den inte räkna med på Bergholmen.
Anpassar sig
Jukka Palmgren är miljövårdschef i Borgå och ivrig fågelskådare. Han följer med oss på roddturen ut till Bergholmen. Den stora flocken har försvunnit, kvar finns två skarvar som snabbt flyger sin väg när vi närmar oss.
– Det finns en tendens att skarvarna söker till den inre skärgården på jakt efter nya häckningsplatser. Kanske de bara flög över för att se om det finnas lämpliga platser här.
Han påpekar att skarvarna i allmänhet inte vill bli störda, men att de så småningom anpassar sig nya miljöer och nya ljud som de båtmotorer och vattenskotrar åstadkommer.
– Kanske tiden ännu inte var mogen.
Han nämner skatan som exempel. Förr ville den inte vara nära människan, i dag lever den mitt ibland oss.
Fanns förr
Jukka Palmgren säger diplomatiskt att den växande populationen har sina sidor. Samtidigt påminner han om att det tidigare fanns gott om skarv i Finland, men att den utrotades för några sekler sedan.
– Men 1996 sågs skarvar första gången på nytt, fastän det egentligen inte handlar om en helt ny företeelse.
Han tror att det stora motståndet mot skarvarna främst handlar om att fågeln på ett drastiskt sätt förändrar naturen. Spåren förskräcker och vi har svårt att acceptera att vi kan göra något åt det.
Han säger att skarven äter fisk som simmar nära stränderna, till exempel mört.
– Viss forskning visar att den också har tycke för gös och abborre.
Han tror inte att skarvarna är ett hot mot fisket. Han ser överfiskningen i Östersjön som det verkliga hotet mot fisket.
NTM-centralen beviljar då och då, men rätt sällan, lov för skyddsjakt på skarv. Men utan lov ska man inte försöka minska på stammen.
– Skarven är fridlyst och ställer man till med skadegörelse är prislappen 235 euro per fågel.
Han berättar om ett fall i Österbotten. Där släppte man ut minkar på de holmar där skarvarna slagit sig ner. Skarven insåg att den var i fara och flyttade boet upp i träd. I stället åt minkarna upp andra fåglars ägg och ungar.
Medborgarinitiativ
Fiskaren Mikael Lindfors på Emsalö tycker att det måste gå att begränsa skarvens framfart. Han hör till dem som skrivit under ett medborgarinitiativ som ska leda till att skarven blir en fågel som får jagas.
– Hittills har 575 personer skrivit under, det finns en länk till initiativet på min Facebooksida.
I fjol våras upptäckte han två nya holmar som invaderats av skarv. De ligger väster om Emsalö, på ungefär en halv kilometers avstånd från industrierna i Sköldvik.
– I dag är läget det att skarvarna lämnat den ena holmen. Kvar finns döda träd och några bon. I stället har de helt invaderat den större holmen som i fjol endast var delvis förstörd, säger Mikael Lindfors.
Fågeldirektiv
En skarvkoloni slog sig ner på ett skär när Vasa i fjol. SFP:s riksdagsledamöter Christina Gestrin och Mats Nylund lämnade in ett spörsmål till miljöminister Ville Niinistö (Gröna). Gestrin och Nylund vill veta på vilket sätt regeringen har för avsikt att hantera skarvar som söker sig allt närmare städer och övrig bosättning.
Niinistö svarade bland annat att EU:s fågeldirektiv gör det omöjligt för ett enskilt medlemsland att tillåta jakt på skarv med stöd av nationell lagstiftning.
Christina Gestrin sade i en intervju för Borgåbladet att Niinistös svar inte stämmer. I direktivet finns en artikel om att ett medlemsland kan bevilja undantag bland annat för att förhindra skada på gröda, boskap, skog, fiske och vatten eller för att skydda flora och fauna.