Flyktingfamiljer vill ha lugn i Orimattila
Några familjer som bor vid flyktingboendet Poppel nappar på möjligheten att flytta till Orimattila. Den främsta orsaken är familjernas behov av större självständighet och ro.
BORGÅ Mycket har lugnat ner sig vid flyktingboendet i Johannisberg. Det kaos som rådde då flyktingarna kom har organiserat upp sig i dagliga rutiner. Och då vi ska träffa de 27 som nu står i beråd att flytta till Orimattila, så är de måna om att förklara hur bra de har haft det i Borgå.
– Här har vi varit tryga och mött många fina människor. Alla är så trevliga och öppna, vi har faktiskt inte haft något att klaga på, säger Mahmud Sanjar Afshor.
Men de små rummen, barnen och orsaker som att Afshors fru har problem med hjärtat har fått dem att besluta sig för att flytta.
– Vi hoppas helt enkelt på lite mera lugn och ro. Att kunna sitta enbart med den egna familjen i eget rum och äta mat som vi själva tillagat, det ska bli skönt.
Större självständighet
I Poppel kan familjerna inte tillreda sin mat själva och nu är det ingen som direkt klagar på det heller.
– Vi klagar absolut inte på nåt, men jag tror att alla förstår att om det finns en chans att själv bestämma vad man äter så gör man gärna det, säger Ahmed Mohammad.
Hans familj med två tonårsflickor har nu delat på ett rum, och Mohammad låter förstå att det kan bli jobbigt. Nu kommer de att antingen placeras i en lägenhet med två rum och kök, eller så kommer de att kunna dela ett kök med fyra andra familjer.
– Min fru är inte helt frisk så vi hoppas få det lite lugnare.
"Kanske ångrar sig"
Mesut Öngörur är ansvarig handledare vid Poppel och han förstår mycket väl att flyktingar liksom alla andra själva gärna tillreder sin mat.
– Om du kom till Irak och skulle bli bjuden på deras mat en vecka så är det väl helt trevligt. Men då tiden går börjar du längta efter det du är van vid. Speciellt barnen har haft det lite svårt, de skulle gärna äta mat som de är vana vid.
Ingen av de som nu meddelat att de kan tänka sig att flytta känner till själva boendet i Orimattila, de vet att boendet är stort med över 200 flyktingar, att det är en gammal skola och att alla inte var så glada då flyktingarna kom.
– Vi får se, det kan ju vara att vi ångrar oss, men då får vi leva med det.
Längtan efter hemmet
Fler har erbjudits att flytta men eftersom språkundervisningen kommit i gång, barnen går i skola och vardagen just stabiliserat sig, så drar sig många från att riva upp de nyspirande bopålarna igen.
Tanken är att flyttlasset ska gå vid månadsskiftet men redan nu vet de vad de vill ha som första egenhändigt tillredda måltid.
– Qabuli, det är en afghansk traditionell maträtt med ris, kött, russin och morötter.
Och biryane som är en starkt kryddad irakisk rätt med ris i olika färger, kött, russin och gröna bönor. Och rökt fisk med bönsoppa.
Det är tankarna på hemmet man lämnat, alla minnen kopplade till måltider som väcks då vi pratar om mat. Det börjar glittra i ögonen på familjefäderna som snart ska åka till Orimattila för att bekanta sig med boendet, reda ut hur bussarna går och var den närmaste butiken ligger.
– Om det är trevligt där så kanske vi ringer och lockar fler att flytta.
Rummen i Poppel blir inte tomma. De fylls med andra familjer och med unga ensamkommande barn som fyllt 18.