Bokbindaren tackar för sig
Den första april 1948 började Hilding "Kiddo" Lindholm som spring- och lärpojke på Tryckeri- & tidnings Ab i Borgå.
BORGÅ Nu efter nästan 68 år i branschen tänker han plocka undan sina bokbindarredskap.
– Orsaken till att jag ska sluta? Jag har ju hållit på så länge, säger Hilding Lindholm när ÖN ringer upp.
Det kan man hålla med om. Lindholm var bara fjorton år när han började som lärling och springpojke på företaget som bland annat gav ut Borgåbladet. Men Tryckeri- & tidnings Ab i Borgå hade även många andra produkter.
Lindholm har många glada minnen och anekdoter från sin tid i bolaget och berättar en historia om hur han levererade kartonger till sötsakstillverkaren Brunberg.
– När jag kom in genom dörren kom ett par flickor emot mig som bar på en behållare med trögflytande chokladsmet. De frågade om jag ville smaka men eftersom jag ju inte hade något kärl med mig så öste de några skedar i min ficka. Sedan på Borgåbladet fick jag börja skrapa chokladen ur fickan, men gott var det, minns Lindholm.
Han skrattar gott när han drar sig till minnes hur pojkarna brukade spela spratt för flickorna på tryckeriet.
– Man var ju då i den åldern att flickor började intressera. Det fanns en vind på tryckeriet där man förvarade olika material och när flickorna gick dit upp brukade vi lärlingar lurpassa på dem. När de vände ryggen till hoppade vi fram och kittlade dem. Jag minns en lite större flicka som gav sådana örfilar att man inte glömde det.
Som springpojke fick Lindholm också leverera de inbundna böckerna till kunderna. För det mesta gick det bra men Lindholm minns ett par tillfällen då allt inte gick enligt noterna.
– Jag minns en lärare på Lyceet som hade lämnat in böcker som skulle bindas in. Det var vinter och när jag steg in i hans tambur tog jag inte av mössan. "Ta av dig mössan när du kommer in", ropade läraren. Och en annan man vid Ågatan, som hade beställt lägg av Borgåbladet, vägrade sedan plötsligt och oväntat att ta emot dem. "Försvinn" skrek han och höjde handen vid sin ytterdörr när jag inte genast gav mig i väg.
"Där hade man tur"
Hilding Lindholm säger att han på Tryckeri- & tidnings Ab fick många vänner för livet men att personalpolitiken kunde vara ganska hård.
– När en springpojke återvände från militären fick han höra att det inte längre fanns något arbete åt honom. Men han vågade inte tala om det för sina föräldrar så ännu flera veckor efter uppsägningen cyklade han varje morgon till tryckeriet. Han satt med oss i källaren där vi malde avfallspapper. Eftersom jag kom ihåg den här händelsen var jag själv mycket orolig när jag kom tillbaka från militären. Jag frågade mästaren om det fanns något jobb och han sade "ja". "När då?" undrade jag och han sade "i morgon". Så där hade man tur.
Så småningom kunde Lindholm titulera sig bokbindare och förgyllare.
– Som lärling hade man inte mycket att säga till om men man lärde sig en massa.
När Tryckeri- & tidnings Ab avvecklade boktryckningen sökte sig Lindholm till andra arbetsplatser.
– Först jobbade jag fyra år på Reijonens bokbinderi i Monby och sedan i fem år hos Lindgrens i Helsingfors, där jag mest jobbade som förgyllare. Men efter det startade jag eget och skaffade de maskiner som jag behöver hit till Kulloby. Det är redan över trettio år sedan.
Om någon i nuläget funderar på att bli bokbindare så vill Lindholm avråda.
– I och med digitaliseringen har behovet av bokbindare minskat så man måste ha ett mycket stort distrikt för att klara sig. Förr band jag in protokoll för staden, landskommunen och tingsrätten men allt det här har försvunnit.
Domkapitlet i Borgå har också varit en viktig uppgiftsgivare och ännu i fjol band jag in Borgåbladets årgångar.
Kvaliteten på moderna böcker ger han inte mycket för, och han misstänker att det snart inte längre finns någon kvar som kan restaurera dem.
– Nya böcker består av hoplimmade ark och det dröjer inte länge innan de lossnar. Jag har restaurerat en del sådana böcker och man måste sy ihop buntar med en marginal på 2–3 millimeter som man sedan häftar samman. Det är arbetsamt och inte särskilt trevligt.