Prata nu om församlingarnas framtid
Strukturen är inte helig, det är verksamheten som är viktig, säger Stig Bäcklund och föreslår en kyrklig samfällighet för hela Östnyland.
BORGÅ Just nu grunnar många på hur kyrkans församlingar ska klara av utmaningarna som sjunkande medlemsantal och minskade inkomster innebär. I början av veckan offentliggjordes en rapport om vilka följder det skulle ha om en större kyrklig samfällighet bildas i Östnyland (ÖN 25.8), men rapporten tar inte ställning till de svenska frågorna. Stig Bäcklund, förtroendevald med flera poster i församlingen i Borgå, saknar en bredare diskussion kring hur de svenska församlingarnas situation kan stärkas.
Han betonar att det är upp till medlemmarna själva att de svenska församlingarnas verksamhet tryggas i framtiden. Visionen, som han vill väcka en diskussion kring, är en kyrklig samfällighet som täcker hela Östnyland.
– Jag motsätter mig inte en större kyrklig samfällighet enligt den modell som nu är aktuell, men man får inte blunda för den svenska frågan. Jag har inte heller ett färdigt svar utan utmanar stiftet och biskopen att vara aktiva i den här frågan. Den berör ju i allra högsta grad de flesta församlingar inom det svenska stiftet.
Modellen som Bäcklund hänvisar till går ut på att de självständiga församlingarna i Pukkila, Askola, Mörskom och Borgnäs tillsammans med de finska och svenska församlingarna i Borgå kyrkliga samfällighet och Sibbo kyrkliga samfällighet skulle ingå i en större kyrklig samfällighet i regionen.
Hans vision går ett steg längre och omfattar Lovisa kyrkliga samfällighet.
Framtiden i Lovisa dryftas
I Lovisa har man nyligen tillsatt en arbetsgrupp som ska träffas regelbundet under vintern för att måla upp visioner för hur församlingarnas existens inom Lovisanejdens kyrkliga samfällighet ska tryggas. Mia Aitokari, ordförande för gemensamma kyrkofullmäktige i Lovisa, är sammankallande och alla församlingar i samfälligheten är representerade.
Stig Bäcklund och Mia Aitokari ser att det är de små församlingarna som kämpar för sin existens. I Borgå och Lovisa har medlemmarna nära till service medan man i periferin får nöja sig med lite eller ingen service alls.
– Är du finskspråkig och hör till den tvåspråkiga församlingen i Liljendal finns det knappt någon verksamhet alls på finska. Samma situation har de svenska medlemmarna i Strömfors tvåspråkiga församling. Det är jättesvårt att erbjuda regelbunden verksamhet på det egna språket, folk vet inte ens att den borde existera, säger Mia Aitokari.
Borgå kyrkliga samfällighet har en ganska bra och stabil ekonomi. I Lovisa minskar anslagen med 200 000 euro nästa år. Personalen behöver ändå inte oroa sig för uppsägningar, säger Aitokari, man ska ta till andra knep för att balansera ekonomin.
– Lovisa kyrkliga samfällighet har fortfarande en ansenlig summa kvar från de goda åren, men situationen försämras hela tiden. Vi måste vara påhittiga. Granska våra köpta tjänster, och titta på listan över fastigheter som kan säljas. Men vi har inte fattat några beslut ännu.
Förändringar görs för medlemmar
En större kyrklig samfällighet ger en mindre församling större ekonomisk trygghet och möjligheter till samarbete. Där är Stig Bäcklund och Mia Aitokari överens.
– En självständig församling har visserligen beslutanderätten, men det är väldigt svårt att samarbeta med andra. En församling måste ha en kyrkoherde, kantor och en diakon, det är ett minimikrav. Om någon blir sjuk eller systemet fallerar kan inte övriga församlingar rycka in och hjälpa till eftersom de har samma utmaningar, några få anställda som jobbar hundra procent, säger Mia Aitokari.
– Strukturen är inte helig, det är verksamheten som är viktig, säger Stig Bäcklund och är samtidigt väl medveten om att hans vision om en kyrklig samfällighet för hela Östnyland är kontroversiell.
Mia Aitokari sågar inte Stig Bäcklunds vision om en östnyländsk kyrklig samfällighet, men säger att det tar tid innan medlemmarna i periferin är mogna för en sådan förändring.
– Initiativet måste komma från de små församlingarna som tampas med problemen. Medlemmarna ska göras delaktiga när de olika alternativen för framtiden bearbetas. Det är ju för deras skull som förändringarna görs. Min personliga vision är en samfällighet i Lovisa med två församlingar på språkliga grunder, i stället för de sju som vi har i dag.