Kräftorna återvänder inte i en hast
Keijo Thesslund har under sina år vid Veckjärviträsket sett stora variationer i kräftstammen. Han har upplevt överflöd, tillbakagång och till sist tomma intet.
BORGÅ Ända fram till sommaren 2004 fanns det gott om kräftor i Veckjärviträsket. Efter midsommaren det året regnade det mycket och vattnet steg med sjuttio–åttio centimeter på en vecka. De rikliga regnen sköljde ut humusrikt vatten från skogsområdena runt träsket.
– När kräftsäsongen började fanns det inga kräftor att fånga och vi fick också veta att människor hade hittat döda kräftor. Vi kontaktade miljöexperter som förklarade kräftdöden med att humus hade trängt in under skalet och täppt till andningsorganen, säger Keijo Thesslund, ordförande för Veckjärvi Storträsk fiskeförening.
Föreningen väntade i fyra kräftlösa år och beslöt sedan att försöka skapa en ny stam genom utplantering. Borgå–Sibbo fiskeområde hjälpte med finansieringen och professionell hjälp fick man av Christian Lindén som är iktyonom.
– I sju års tid planterade vi ut 600–700 kräftor per sommar. Det kostade en hel del. Priset på en kräfta var ungefär en euro.
Flodkräftor
Miljömyndigheterna krävde att flodkräftor, och inte signalkräftor, skulle sättas ut eftersom träsket rinner ut i havet via Illby å där det finns flodkräftor. Kräftorna köptes från en fiskodlingsanstalt i Pargas.
– De var ungefär sex centimeter stora och i gott skick. Vi kontrollerade att träskets vatten var dugligt för utplantering genom att hålla några i en sump i vattnet i några veckors tid.
Kräftorna planterades ut på olika platser i det 185 hektar stora träsket.
– Träsket har ett medeldjup på 1,8 meter, som djupast är det 8,1 meter. För kräftorna är det ingen skillnad om det är djupt eller grunt. Det boplatsen inverkar på är färgen på skalet. De som bor på gyttjebotten blir blågrå, de som bor bland stenar blir mörkbruna.
Keijo Thesslund har troget provfiskat varje sommar, men så gott som helt utan resultat.
– I fjol fick jag för första gången fångst, men endast tre kräftor. Jag var den enda som fick något över huvud taget.
Vattenägarna har tagit till olika knep för att sätta fart på stammen. Keijo Thesslund berättar om en familj som har lagt ut gamla täckningsrör av lera på bottnen. Syftet är att skapa ett tryggt bo för kräfthonan att kläcka ungarna. Själv har han gjort ungefär på samma sätt och lagt ut gamla lerkrukor i strandvassen.
Kräftpest
Kräftorna håller sig gömda och bidar sin tid, men Keijo Thesslund är förhoppningsfull. Han minns femtio- och sextiotalet. Då kunde han fånga över hundra kräftor på två kvällar. Ett annat barndomsminne är de glada och gästrika kräftskivor som hans föräldrar ordnade.
– I slutet av femtiotalet fick vi in kräftpest i träsket. Ett tre år långt förbud att fånga kräftor gavs och det hjälpte. Stammen återhämtade sig.
Träsket har över hundra vattenägare. Det gäller att ha lov av någon av dem om man vill provfiska för att se hur utplanteringen har lyckats.
Det finns fredade områden längs träsket och områden som ägs av Borgå stad. På de här vattenområdena är kräftfiske inte tillåtet.
Fångstredskapet måste vara desinficerat. Om man får lov av vattenägaren att fiska, måste man dessutom ha löst ut en övervakningsbricka av Borgå stad. Den ska plockas fram om fiskeövervakaren så begär.