Hederligt roligt kockande lockar
SIBBO. Den annorlunda kokboken tycks fylla ett tomrum, för fotografen Caj Bremers nya bok väcker stor entusiasm.
En av landets mest berömda, ja nästan mytomspunna, fotografer stod nyligen på bokmässan och rensade strömming.
– Folk tittade lite snett, tänkte väl att vad gör den där på bokmässan, eller så tänkte de att snabbt går det undan, säger Caj Bremer i sitt vackra hus på Kaptensudden i Kalkstrand.
Vi sitter i köket, för vi ska tala om orsaken till att han rensade strömming på bokmässan, nämligen hans nya kokbok med den svåröversatta titeln "Mämmikoiran keittiössä".
– Jag skulle skälla ut en chef en gång och släppte ur mig mämmikoira, i stället för mämmikoura. Min finska är vad den är, det är en rotvälska som folk har döpt till "Breemerin kieli" (bremerspåk).
Bremers chef hade valt fel bild, och behövde av den orsaken en uppläxning. Titeln på boken ska beskriva en tafatt människa som fumlar, schabblar och fibblar, och därmed lyckas tappa allt i golvet.
Idén föds på universitetet
Boken föddes på Facebook som Bremer anslöt sig till med avsikt att använda på sitt eget sätt.
– Jag tänkte att det ska vara i min egen stil. Så jag började ta bilder på hur jag lagar mat och bifogade recepten. Folk tyckte att det var jätteroligt och ville att det skulle bli en bok.
Det var hans kontakter vid Aalto-universitetet som samlade ihop materialet och tryckte boken på det egna förlaget Musta Taide. Ingen skulle peta i rotvälskan, utan Bremers egenartade finska skulle tryckas just som den är. Därför går den heller inte att översätta till svenska, beklagar Bremer.
Trivselkockande
Caj Bremer är en begåvad berättare och säger själv att han ser sina fotografier som berättelser. I den nya boken är fotografierna i en stor roll, och de är totalt befriade från styling.
– Det är ingen fransk mat jag tillreder utan hederlig husmanskost. Och jag har aldrig fått någon kockutbildning, tvärtom. Så länge min fru levde var det nog främst hon som stod för matlagningen. Så mina barn var smått förvånade då de hörde att jag skulle ge ut en kokbok.
Bremers kök brukar vara slagfältet för det stora familjekockandet, där alla trängs och trivselgrälar om vem som ska göra vad. Maten förenar, och att tillreda mat är lika roligt som att avnjuta den.
Glassiga kokböcker
Då Caj Bremer tog sig en sväng på Akademiska bokhandeln för att titta på hurdana böcker han ska konkurrera med, kunde han inte låta bli att tänka hur det ska det gå.
– Vilka mängder av påkostade böcker. Hyllorna var fulla.
Boken med Bremers recept och fotografier har fått ett strålande mottagande och själv tror han att det beror just på att den avviker. Det är bilderna, berättelserna och recepten som tillsammans ger den säregna stämning, som helt tydligt tilltalat vänner av god husmanskost.
– Jag skriver bara fjutt, fjutt när jag berättar att du ska salta. Många har skrivit att de kan följa mina recept hur bra som helst. Men en dam påpekade att jag inte har skrivit hur mycket mjöl man ska sätta i pannkaksdegen. Problemet är att jag inte kan det, man ska ju känna när det är tillräckligt.
Bremers matlagning verkar gå mycket på känsla och spontan inspiration. Men visst finns en tummad version av Bonniers stora kokbok, fylld med handskrivna recept och urklipp, och så finns Prinsessornas kokbok, i fyra band. Bremer påpekar att han aldrig använt sig av dem.
Barskrapade fiskben
Eftersom havet ligger intill hemmet har det blivit mycket fisk, men numera ger han sig inte ut med båten ensam. Då gav havet gös, sik och abborre och Bremer är expert på att ta allt till vara.
– Jag kokar buljong på huvuden och reset. Ibland halstrar jag reset, det blir fasligt gott.
Mat ska handskas med vördnad. Bremer kommer ihåg vinterdagen då han med svårighet drog upp gammelgäddan på sexton kilo ur vaken.
– Jag släpade bjässen genom snön upp till huset och var så i farten att jag inte ens kom på att ta ett foto. Först efter att jag styckat och vägt den i bitar, kom jag på att be frun ta en bild på gäddhuvudet. Det blev en skrämmande bild - och det blev mängder av gäddfärs.
Det är dags att ge sig i kast med den nybakade äppelpajen med glass. Caj Bremer säger att den ska ätas upp. Efter första biten vet fotografen och skribenten att det inte kommer att vara ett motigt uppdrag.