"I vinter gör vi det tio gånger bättre"
Sibbos idrottsplatsmästare kallar skötseln av konstgräsplanen i Söderkulla för en hel vetenskap. I höstas blev han och två andra planskötare invigda i det gröna plastluddets hemligheter när de gick på kurs.
SIBBO Fotbollsplanen i Söderkulla ser grön-svartfläckig ut i morgonsolen när idrottsplatsmästare Bjarne Ståhl och planskötare Antti Nousiainen anländer för att berätta om vad som gör en fungerande konstgräsmatta. Den svarta färgen på planen kommer från gummigruset som spelar en minst lika viktig roll som det konstgjorda gröna "gräset". För om det finns för lite gummigrus blir gräsmattan hård, och om det finns för mycket påminner det hela mer om än grusplan. Gummigruset tenderar också att packas ihop, så därför måste ytan av planen luckras upp med jämna mellanrum.
– Så man kan lugnt säga att den allmänna uppfattningen om att en konstgräsplan sköter sig själv är tagen ur luften, säger Ståhl.
I själva verket kräver en konstgräsplan, som är i flitig användning och öppen året om, till och med mer skötsel än en naturgräsplan.
Utbildning och utrustning
Sibbo har fått ta emot en del kritik om hur man skött om planen i Söderkulla men kommunen strävar efter att situationen ska bli bättre. Till exempel i fjol på hösten köptes en ny konstgräskultivator och nu på hösten gick Ståhl tillsammans med planskötarna Leo Jakman och Anders Eklund en kurs om det senaste när det gäller konstgrässkötsel i Myrbacka i Vanda.
– Där poängterades vikten av att luckra upp gummigruset tillräckligt ofta så att det ligger på rätt nivå i gräset. Det ger rätt svikt i underlaget. Vi har en lättare "konstgräskratta" med vilken vi luckrar upp planen 2–3 gånger per vecka. Den nya maskinen går mer på djupet och kan dessutom sålla bort glasbitar, stenar och snusprillor från planen.
Konstgräset i Söderkulla är nu sex år gammalt och Ståhl säger att man i allmänhet kan vara mycket nöjd om gräsytan håller i tio år.
– Men skötseln har en avgörande inverkan på slitaget. Om man har för lite gummigrus på planen eller inte luckrar upp det tillräckligt ofta blir slitaget mycket snabbare.
Produktutvecklingen har också gått framåt när det gäller själva "gräset", eller luddet som det kallas. Nyare gräsludd har en stödtråd av plast som gör det hållbarare men gräset i Söderkulla är av en äldre modell där tråden saknas.
Förra vintern försökte man i Sibbo hålla konstgräset snö- och isfritt med hjälp av kalciummagnesiumacetat. Det korniga och för miljön ofarliga ämnet klarade ändå inte riktigt av uppgiften, för ytan på konstgräset blev tidvis isig.
– Vi lärde oss av misstaget och i vinter blir vi tio gånger bättre. Nu ska vi använda acetaten i kombination med värmeslingorna som finns under planen. Då får vi förhoppningsvis en konstgräsplan som fungerar bra för fotbollsspelarna men som inte blir så dyr för kommunen.
Slitet är slitet
Pasi Teikkari som är lagledare för Sibbo-Vargarnas fotbollslag för pojkar födda år 2009 säger att konstgräsplanen i Söderkulla börjar vara så sliten att det inte längre hjälper att utbilda planskötarna.
– Fast med tanke på framtiden är det mycket bra att skötarna får gå på kurs. Konstgräset måste ju förnyas i något skede och sedan kan de använda sina nya kunskaper. För vad jag har förstått så har det nuvarande konstgräset i alla fall delvis slitits snabbare på grund av bristfällig skötsel.
Nu inför vintern hoppas han att Sibbo inte ska spara på uppvärmningen.
– I fjol försökte de med sin kemikalie som inte fungerade så bra. Jag förstår visst att det är en kostnadsfråga att hålla planen isfri, men den är mycket viktig för fotbollsjuniorerna även under vintern. Under hela förra vintern tvingades vi ställa in endast en träning på grund av vädret.