"Bland de bästa parker jag sett"
Borgås nya skejtpark får idel lovord av användarna. Hantverket är av toppkvalitet, samtidigt som här finns något för alla.
BORGÅ Benjamin Blom åker runt och runt i det som liknar en njurformad pool utan vatten. Ibland åker han horisontalt i en cirkel med ansiktet mot marken. Ibland dyker han upp över kanten och hänger i luften en sekund, för att sedan falla ner igen.
Det ser lätt ut, men bakom sig har han fjorton års träning.
Den nya skejtparken är – som den 23-åriga proffsåkaren Blom uttrycker det – en fullständig jackpot.
– Det är en av de bästa jag sett i hela Finland. Här finns något för alla. Egentligen saknar jag inte något.
En kompis som råkar dyka upp, 43-åriga Kevin Kainulainen, håller med. Kainulainen har tidigare själv ägt en inomhuspark och känner Blom sedan länge. De hälsar glatt på varandra.
– Ofta är skejtparker dåliga eller farliga. Eller både och. Den här blev helt perfekt, säger Kainulainen.
Stödpengar hjälpte
Den nya 1 150 kvadratmeter stora parken blev klar för några dagar sedan och har redan blivit populär. Det blir tydligt också på måndagsförmiddagen när här rör sig en handfull entusiaster, däribland en tonårskille på BMX-cykel och en fyraårig knatte på sparkcykel.
Betongkonstruktionen är resultatet av fyra års övervägande och planerande, men det var när Regionförvaltningsverket ställde upp med 145 000 euro som man slog fast planerna. Med från början fanns Blom, som en sorts informell konsult från den lokala skejtklubben Asfaltti-Ihottuma.
Per Högström, chef för idrottstjänster, är märkbart stolt över resultatet. Han pekar med handen på betongen.
– Det är handslipat för att bli perfekt. Det är ett riktigt proffsjobb. Utan stödet hade vi inte kunnat börja bygga.
Det goda med den nya skejtparken är att den fungerar för alla, med partier för alla från proffs till amatörer. Dessutom lämpar den sig för andra grenar än bara skateboard. Samtidigt är den byggd som en cirkel med plats för publik i mitten där det ännu ska läggas konstgräs.
– Själva ytan är mycket välgjord. Den är slät. Man kan åka runt hela banan nästan utan att sparka fart, säger Blom.
Betong är hårt
För Benjamin Blom är skejtandet mer än en hobby; det har varit en livsstil sedan han var nio, alltså i fjorton år. I dag har han fyra sponsorer som förser honom med kläder och brädor, samtidigt som han kan stoltsera med ett FM-guld.
– Vi ska nog ha tävlingar här. Kanske redan om ett par veckor. Publiken kan stå i mitten där vi får konstgräs.
Betong som material gör skejtbanan slätare och hållbarare än ramperna i trä. Råkar man tappa balansen är betong förstås också hårdare.
– Det är en ganska farlig sport, åtminstone i början. Men man lär sig.
Själv har Blom brutit ett långfinger. En gång fick han brädet i ansiktet vilket gav honom ett blått öga och en uppsvullen näsa.
Användarna är själva ansvariga för att plocka upp skräpet de tar med sig till parken. Blom tror parken kommer att hållas i skick om det bara finns tillräckligt många sopkärl på området.
– Men ibland förvånas man över vad folk gör. Till exempel hade någon en gång bränt upp en skräpkorg vid träskejtbanan i Kokon.