Kolumn: TPS en katastrof också utanför isen
Det är det varje idrottares vilja, plikt och skyldighet att behandla supportrarna med respekt. Det har de förtjänat. Och det borde vara en självklarhet, skriver Filip Saxén.
En av all idrotts grundpelare är respekt.
Det handlar om respekt för din gren, respekt för dina medtävlande, respekt för dina mottävlande, respekt för både de skrivna och de oskrivna reglerna, respekt för resultatet och framför allt respekt för supportrarna.
Medan de övriga punkterna stundtals kan hamna i bakgrunden i stridens hetta och då känslorna tar över finns det inget utrymme för dem som inte respekterar sin publik och sina supportrar.
Idrottare, tränare, ledare och andra aktiva ska vara stolta över att de har fans som följer dem i vått och torrt. Det handlar om människor som frivilligt kommer till hallen och ser på idrottarnas prestation och dessutom ofta betalar en hel del för att få göra det.
Då är det varje idrottares vilja, plikt och skyldighet att behandla supportrarna med respekt. Det har de förtjänat. Och det borde vara en självklarhet.
I Åbo har det mesta gått snett den här säsongen för TPS. Laget ligger sist i ligan, man har inte vunnit en match under ordinarie speltid sedan den 29 november, man har tagit sex poäng på de senaste 17 matcherna och man skämde ut sig totalt inför hemmapubliken i lördags då man förlorade med 1–8 mot tappara.
Spelarna såg uppgivna ut och efter att Tappara gjort sitt tredje mål för matchen gjorde man det som inte borde vara möjligt i proffsidrott – man gav mer eller mindre up. Spelarna försökte inte sitt bästa, man agerade likgiltigt och allt som kallas glöd, passion och vilja saknades.
Att det sker på planen under pågående match kan man på något plan förstå (också om man man inte kan godkänna det) efter att laget driver vind för våg utan att ha en stark ledare som kunde visa vägen. Spelarna ser ut att för länge sedan slutat tro på tränaren Miika Elomos tomma ord om att "bara vi fortsätter på samma sätt kommer nog segrarna också".
Det som inte går att förstå är det som utspelade sig efter matchen i Åbo.
De besvikna, upprörda och ilskna supportrarna reagerade som supportrar ska och bör göra – med känsla och passion. Då de såg sitt kära lags instaser på isen, att spelarna inte gav allt i matchen och att det blev ännu en klar förlust drog man sina slutsatser och protesterade mot det hela genom att sända en av de starkaste signalerna man kan i idrotte – man kastade in sina säsongkort på isen.
Signalen kunde inte vara klarare:
– Vi är inte intresserade av att se den här längre.
Det är en åsikt de har full rätt till. Och det är en åsikt spelare, tränare och klubbledning ska lyssna på och ta till sig.
Men Elomo kunde inte hantera situationen och visade med klar tydlighet att hans svaga insatser inte begränsas till att bygga upp spelet.
TPS-tränaren skällde ut supportrarna och kallade fansens protestaktion för "mikkihiirimäistä toimintaa" (Musse Pigg-aktig verksamhet).
I samma stund försvann det sista av respekten supportrarna hade för sitt lags tränare. Och då respekten och förtroendet försvinner kommer det inte tillbaka.
Jag han redan tänka tanken att det kan vara svårt för Elomo att se sina spelare i ögonen efter att ha skällt ut supportrarna. Fansens stöd, respekt och förtroende ska vara det viktigaste för en spelare och då tränaren trampar på det kan spelarna också tappa förtroendet för sin ledare.
Men efter att ha läst Turun Sanomat förstår man att den uppvisade bristen på respekt inte bara finns hos Elomo utan också bland spelarna.
TPS hade arrangaret en tävling för sina juniorlag. Det lag som säljer flest matcbiljetter fick som belöning leda ut representationslagets spelare på isen inför matchen mot Tappara och sedan besöka spelarna somklädningsrum efter matchen.
F-juniorerna sålde 600 biljetter och vann tävlingen. Det är inte någon liten sak för småkillarna att få åka in på isen inför en match och hälsa på sina idoler i omklädningsrummet efter matchen.
Det är lätt att förstå juniorernas besvikelse då de får höra att deras besök inte blir av. Och då de till slut släpps in i omklädningsrummet finns bara en handfull spelare där. De övriga ides inte besvära sig med att träffa den egna klubbens juniorer som ser upp till dem. Eller åtminstone såg upp till dem.
Klubbens nya vd Mika Eskola meddelade på söndag att laget bjuder in F-juniorerna till gemensamma tärningar och att det bjuds på pizza efteråt. Ett bra initiativ av den nya ledaren att försöka rädda situationen som tränare och spelare ställt till mig.
Eskola bad på twitter om ursäkt för Elomos uttalanden och hur juniorernas behandlats.
Då Eskola presenterade sig för media för ett par veckor sedan talade han om hur man genom 100 förändringar inför kommande säsong skulle förbättra klubben.
Hittills har förändringarna inte varit till det bättre.