En häst i fara kräver säkra tyglar
En brandman ska vara beredd på allt när larmet går. Ibland kan det handla om att rädda ett stort djur i nöd.
BORGÅ Henrik Andersson från Finnby FBK berättar att kåren för tio år fick uppdraget att rädda en häst som gått ner sig i ett kärr. Brandmännen hade inte gjort motsvarande tidigare, men de lyckades ändå få upp hästen.
– Som tack gav oss hästägaren en kurs i att hantera hästar. Den hölls av travtränaren Antti Serkamo på Vermo.
Finnby FBK har fortsatt samarbetet med Antti Serkamo och den tredje kursen i ordningen hölls på stallet Koivumäen tila i Finnby i tisdags på kvällen. Inbjudan hade gått ut till räddningsverket och till alla avtalskårer.
– Om vi sätter ner passarspetsen här på Koivumäen tila och drar upp en cirkel med tre kilometers radie får vi ett område där det finns 150 hästar, men endast två eller tre ladugårdar och en grisfarm, säger Risto Koskelainen, Finnby FBK.
Så är det också på andra håll på landsbygden, åtminstone att döma av intresset för kursen. Fyrtio brandmän fanns på plats.
Hindhår-Boe FBK har varit med om flera olyckor med djur.
– Det värsta jag har varit med om hände för fyra år sedan. En dräktig kviga trampade igenom innertaket och föll åtta meter rakt ner i dyngdalen och fastnade. Vi måste ta oss fram i meterhög dynga för att få ett rep runt djuret. Vi blev tvungna att kalla på veterinär för att kvigan lugn, säger Carl Björkman.
Händelsen slutade lyckligt. Brandmännen lyckades få loss kvigan och hon födde senare en frisk kalv.
Lugn
– Ingen av er åker hem utan att åtminstone ha rört vid hästen, inledde Antti Serkamo.
I praktiken innebar det att snälla finnhästen Elli utsattes för en behandling som såg vådlig ut. Brandmännen stack in handen i hennes mun och tog ett fast grepp om tungan för att kontrollera att hon inte höll på att kvävas. De böjde på hennes ben, både fram och bak, de baxade in henne i ett hästsläp och ut tillbaka. Det var först när Henrik Andersson i rökdykarutrustning skulle fästa en grimma på henne inne i spiltan, medan Antti Serkamo spädde på med att vifta och prassla med plastkasse som hon tappade koncepterna.
– En häst upplever sin spilta som sitt hem och den återvänder dit också om det brinner i stallet. Hästen ska inte släppas lös, utan ledas bort från eldsvådan.
Osäkerhet smittar av sig, därför måste den som ska hjälpa vara säker i sin roll.
– Fundera ut en arbetsordning, det är helt onödigt att en som inte kan handskas med hästar försöker göra det.
Han uppmanade också brandkårerna att ta kontakt med stall och djurgårdar och komma överens om ett besök för att veta vad som väntar om olyckan är framme.