Politik inget för ensamvargar
Trots att Vårt gemesamma Sibbo decimerats i Sibbo-fullmäktige anser gruppordförande Clara Lindqvist att VGS är relevant och har en plats vid borden där regionens framtid ritas upp.
SIBBO – Vad tänker ni göra nu då, undrade kroggästerna på baren Veljekset i Söderkulla när Clara Lindqvist tittade in en kväll i november.
Någon dag tidigare hade beskedet gått ut om att fullmäktigegruppen Vårt gemensamma Sibbo decimerats från sju till tre ledamöter.
– Det blev en mycket färgstark diskussion. Jag sade att man aldrig kan göra politik ensam, man måste alltid diskutera och fundera tillsammans. Så på det sättet fortlöper arbetet som vanligt trots att vi är färre. Förstås kan man styra och ställa om ens grupp har majoritet men det är inget fiffigt sätt att driva politik.
Lindqvist minns diskussionen när hon i januari träffar Östnyland i sitt arbetsrum på Östersundom skola där hon arbetar som lärare. Lämpligt nog har hon och eleverna precis talat om kommunikation: Inom lokalpolitiken är kommunikationen a och o, både mellan de politiska grupperna och väljarna samt inom de beslutsfattande organen.
De partipolitiska skiljemurarna bromsade länge beslutsfattandet i Sibbo men när reformerna av social- och hälsovården och kommunindelningen hotar Sibbos självbestämmanderätt och existens har dialogen över partigränserna förbättrats.
– Förr tittade de olika partiernas representanter misstänksamt på varandra. Om till exempel SFP kom med ett bra förslag måste Samlingspartiet av princip motsätta sig och tvärtom. Nu när kommunen är trängd och vi väckts ur vår törnrosasömn har det blivit mycket bättre: politiker och tjänstemannakåren diskuterar med varandra och gruppordförandena träffas ofta. Det är sakargument och inte partitillhörighet som driver ärenden framåt.
Som positiva exempel nämner hon arbetet med nästa års budget och arbetsgruppen där alla partier tillsammans funderar på hur man ska ändra tillämpningen av stomlägenhetsprincipen (se faktaruta).
– För VGS har det varit en av de viktiga sakerna vi arbetat för och jag är verkligt glad över att det äntligen syns lite ljus i tunneln.
Dessutom har kommunen förra hösten fått ett näringslivsprogram om hur man kan välkomna nya företagare och ta hand om de som redan finns.
– Sibbo klarar sig inte utan företag men tidigare upplevde företagare att kommunen var oförstående och satte käppar i hjulen. Det kunde till exempel gå till så att om ett företag som behöver tillgång till havet ville etablera sig i Sibbo så hänvisades det till Lönnbacka industriområde på landbacken. Näringslivsprogrammet är bra, nu måste det förankras i organisationen.
Obundet behövs
När fullmäktigeledamöterna Sami Virpiö, Petri Haikonen, Maarit Rope och Timo Rope samt suppleant Monika Hämäläinen lämnade Vårt gemensamma Sibbo var motiveringen att de kommer närmare rikspolitiken genom att gå med i ett nationellt parti. Hämäläinen sade i en intervju i Borgåbladet att om kommunens beslutsfattande förändras har man större möjligheter till inflytande som medlem i ett parti än som medlem i en partipolitiskt obunden förening. Lindqvist däremot anser att det mer handlar om person än om politiskt tillhörighet.
– VGS har suttit med på seminarier, deltagit i utredningar och Kommunförbundets utbildningar. Jag upplever att vi har ett bra samarbete med de etablerade partierna. Om man hittar samarbetspartners beror mest på en själv.
I kommunalvalet 2008, då vågorna kring Helsingfors inkorporering av sydvästra Sibbo gick höga, fick VGS en lysande start med fem ledamöter i fullmäktige. Även 2012 fick man fem platser i valet, Maarit och Timo Rope anslöt sig senare.
– Jag tycker det är ett bra betyg av våra väljare. Det finns behov av ett obundet parti. De som lämnade VGS frågade om vi andra också ville ansluta oss till Centern. Men det tycker jag inte vi kunde göra: Väljarna måste kunna lita på att om de röstar på en obunden grupp så gäller det hela valperioden.
Centern var en pådrivande kraft i inkorporeringen, är det glömt och förlåtet bland Sibboborna?
– Matti Vanhanen var för inkorporeringen, Mauri Pekkarinen emot, så partiet var splittrat. Men själva beslutet var politiskt, det fanns inga sakargument. Om man nu ser på det inkorporerade området sju år senare så har fortfarande ingenting hänt.
Lindqvist hoppas att VGS kan återta sina positioner när det blir kommunalval 2016. Om hon själv är med är ännu inte bestämt.
– Det är ett dilemma för dem som varit med länge. Ska man ge utrymme för nya krafter eller fortsätta då man enligt sig själv börjar "veta" hur saker och ting fungerar. Det finns risk för stagnation om samma människor är med alltför länge.