Bostadsbyggen i centrum lades på is

Ett tråkigt sår i stadsbilden är tomten kring Etolas gamla trähus i hörnet av Mannerheimgatan och Linnankoskigatan för närvarande. Och så kommer det att förbli ett tag. Hur länge vet ingen.

Lemminkäinen hoppades kunna inleda bygget av bostadsbolaget Asunto Oy Porvoon Maria våren 2013 och då skulle huset ha stått klart i somras. Men nu ligger byggbolaget lågt med sina planer för tomten.

– Vi har upphört med vår förhandsmarknadsföring. Efterfrågan var helt enkelt inte tillräckligt stor. Det är inte rätt stund att bygga nu utan vi får se på nytt på det här senare, säger Sami Somero, direktör för bostadsbyggandet i huvudstadsregionen.

– Det fanns både intresse och reserveringar för bostäderna, men inte tillräckligt mycket för att vi skulle ha trott på att projektet kan slutföras, säger Somero.

Enligt Somero är det bäst att lägga projektet på is, se tiden an och senare göra ett nytt försök. Man kan inte hålla på med förhandsmarknadsföring i all evighet.

Lemminkäinen har därtill för avsikt att bygga om Etolahuset till bostäder. Men Asunto Oy Porvoon Frans har ännu inte alls marknadsfört.

– Frans är ett senare projekt. Först ska vi få höghuset byggt, säger Somero.

Mindre bostäder?

Lika illa har det gått för NCC Rakennus bostads- och affärsprojekt för Hopeakvarteret, alltså kvarteret mellan Mannerheimgatan, Biskopsgatan, Krämaregatan och Fredsgatan där bland annat stadsbiblioteket, Söderströms bokhandel och Alko verkat. NCC hade hoppats på byggstart redan hösten 2012.

– Vi måste avbryta vår förhandsmarknadsföring eftersom vi inte fick önskat slutresultat. Det fanns mycket intresse, men upp till 30–40 procent reserveringar kom vi inte, säger försäljnings- och kundtjänstdirektör Elsi Lahdenmaa.

NCC Rakennus har inte gett upp hoppet. Lahdenmaa framhåller att Hopeakvarteret ligger mycket bra till på en central plats i Borgå.

– Nu får vi avvakta och fundera på om vi borde ändra på våra planer så att de motsvarar efterfrågan, säger Lahdenmaa.

I Hopeakvarteret har planerats allt från ettor till femrummare och radhusbostäder på cirka 150 kvadratmeter. Nu kan det bli aktuellt att krympa en del bostäder; fler mindre i stället för några stora kan fungera bättre. Det kan ge potentiella köpare en bostad som är lämpligare till både storlek och pris.

Det verkar inte som att NCC och Lemminkäinen skulle vara på väg att ge upp sina byggplaner helt och hållet, för att i stället försöka sälja sina tomter till någon annan byggare.

– Vår avsikt är åstadkomma normalt bostadsbyggande här, säger Lemminkäinens Somero.

Inget byggkrav

Något krav på att ägarna ska bebygga de aktuella tomterna inom en viss tid har inte skrivits in i detaljplanerna. Kommunerna har ändå en möjlighet att uppmana till byggande om de anser att byggstarten dröjer för länge. Men det här utnyttjas sällan, och stadsplaneringschefen i Borgå, Eero Löytönen, tror att staden heller inte har behov att göra det. Han förstår väl att det rådande ekonomiska är läget är knepigt för byggföretagen.

– Men vardera platsen är sådan att den i något skede kommer att bebyggas. Jag är inte bekymrad eftersom det finns så få andra möjligheter att bygga i centrum, säger Löytönen.

I centrum bredvid Stadsparken, Brunbergs gamla sötsaksfabrik i hörnet av Linnankoskigatan och Stadshusgatan, väntar ytterligare ett bostadsprojekt på att komma igång. Det är AW-kiinteistöt som vill bygga om den forna fabriken och nya hus kring den.

Men det bygget dröjer på grund av att fem invånare anfört besvär mot den ändrade stadsplan som tillåter bygget. De bekymrar sig för stadsbilden och trafikmängderna i kvarteret.

Helsingfors förvaltningsdomstol fattar sitt beslut någon gång nästa år.

Plötsligt överutbud

Fastighetsförmedlare Risto Volanen konstaterar att bostadsmarknaden löper som förr i Borgå, men att det 2013–14 plötsligt körde ihop sig med överutbud. Utöver centrumbyggarna Lemminkäinen och NCC förhandsmarknadsförde YIT, Hartela och It-Uudenmaan rakentajat nya höghus på Västra åstranden – det fanns över 150 bostäder till salu. Samtidigt byggdes 25 nya radhusbostäder i Hornhattula och Haiko.

– Den normala efterfrågan på nyproduktion är i medeltal 35–50 lägenheter per år. Men mitt i allt fanns det tillgängligt ett utbud som täcker tre år framåt, säger Volanen och nämner att alltför många alternativ också gör det svårt för folk att fatta beslut.

Enligt Volanen har förhandsmarknadsföringen tidigare gått väldigt bra. Exempelvis NCC hade strax innan överutbudet en lyckad försäljning av de tre nya bostadsbolagen på den forna dövskolans tomt.

Byggföretagen förbereder sina byggen länge, det tar minst ett år av marknadskoll, planering, budgetering etc. innan de inleder marknadsföringen. Lemminkäinen har i sex år jobbat med planändring och bygglov för Etolatomten medan NCC hållit på med Hopeakvarteret i över tio år. När de väl höll på att komma till skott råkade tre andra byggprojekt också vara aktuella.

Bättre läge nästa år?

Visst intresserade alla fem höghusbyggen, men ändå inte tillräckligt mycket för alla byggare. På obyggda Västra åstranden gick det lättare att komma i gång, men för centrumbyggarna gick det sämre.

– Det fanns reservationer för totalt 50 lägenheter. Så efterfrågan har inte avtagit i Borgå, den är helt vanlig, säger Volanen.

Han hoppas att nyproduktionen inte blir bristvara då de pågående byggprojekten är avklarade.

– Senast sommaren 2015 måste någon igen vara i gång med förhandsmarknadsföringen. Byggnadsverksamheten måste tryggas så att det finns nya bostäder 2016 och 2017, säger Volanen.

Han vet inte närmare om NCC:s och Lemminkäinens planer, men här kanske det kunde vara läge att på nytt försöka få liv i någotdera centrumbygget.

Svårt med gamla egnahem

Samtidigt med överutbudet blev det oroligt på den europeiska marknaden. Både köpare och banker har blivit försiktigare.

– Medelköparna, 50-plussarna, fick då problem, säger Volanen.

Det här gäller särskilt dem som vill sälja sitt gamla egnahemshus och flytta till mindre i centrum på grund av ålder eller för att barnen flyttat ut. De får inte huset sålt eftersom bankerna är måna om sina säkerheter, och ogärna beviljar lån för ett egnahemsköp där man måste räkna med en stor renovering. Lånen sitter hårt inne, även om huset slutligen skulle vara mer värt än vad köpet och renoveringen sammanlagt kostade.

Enligt Volanen kan folk därmed inte alltid köpa det gamla välskötta hus med en trevlig backe, som de blickat på. Betydligt lättare är det att få lån för nyare hus där ingen totalrenovering behövs – här går försäljningen därmed bra.