Vården ska ge klienterna ett värdigt liv
Låg lön, obekväma arbetstider och bristande handledning är orsakerna till att vården för personer med utvecklingsstörningar inte fungerar i Östnyland.
SIBBO Under de senaste dagarna har det blåst rejält kring Sagaboendet i Nickby. Vårdarna på boendet anklagas för att ha vanvårdat och misshandlar klienterna. Anonyma vårdare har uttalat sig för Yle om hur klienterna levt bland vanvård smuts i det splitternya Kårkullaboendet i Sibbo. Trots klagomål i flera år har inga åtgärder vidtagits.
Lisbeth Hemgård, verksamhetsledare för Förbundet De Utvecklingsstördas Väl rf, säger att klagomålen på vården för personer med utvecklingsstörning i Östnyland har ökat. Problemen är många men rekryteringen är bland de största utmaningarna i södra Finland. Vårdare med utbildning är sällsynta.
– Det är svårt att hitta tillräcklig och utbildad personal i södra Finland. Situationen är helt annan i Österbotten där tillgången till personal är mycket bättre.
Enligt Hemgård är det den låga lönen och de obekväma arbetstiderna som inte lockar människor till vårdarbetet. Som vårdare måste man jobba kvällar, nätter och helger.
– Själva anställningstryggheten och lönen är naturligtvis lagstadgade. Men många klagar på lönen även om de annars trivs med sitt jobb.
Lönen för en anställd med närvårdarutbildning eller någon liknande utbildning inom den sociala sektorn får en månadslön på 2029 euro plus tillägg. En vikarie får ungefär 1900 euro i månaden i grundlön.
Hemgård säger att det stora problemet är de frekventa personalomsättningarna som påverkar stämningen på arbetsplatsen. Inom vårdbranschen är det vanligt att jobben är vikariat.
– Det finns ofta en kärnpersonal, men resten av de anställda är vikarier som kommer och går. Det är inte nödvändigtvis en negativ sak, men det kan skapa en otrygg känsla för de boende.
Kommunikationsproblem
Kårkulla har boendeenheter i hela Svenskfinland och många av dem fungerar bra, enligt Hemgård. Hon tycker att det är synd att de också drabbats av vanvårdsskandalen. Ett av argumenten som tagits upp till försvar för vårdarna är att de själva blir utsatta och får bland annat slag och knipningar. Hemgård säger att dessa situationer främst uppstår på grund av bristfällig kommunikation mellan vårdaren och klienten.
– Som vårdare kan man hamna i svåra situationer, det är klart. Det krävs alternativ kommunikation när man vårdar personer med utvecklingsstörning för att undvika att klienterna blir aggressiva. Själva utvecklingsstörningen gör inte en människa aggressiv, utan det är de stressfyllda situationerna. Vården av personer med utvecklingsstörning har helt andra förutsättningar än förr och den alternativa kommunikationen är väl utvecklad.
Hemgård säger att vårdarna inte får tillräcklig utbildning och handledning. Människor utan erfarenhet sätts in i en miljö där de inte vet hur de ska agera. Hon säger att man i vissa fall måste få handledning för att inse hur man arbetar med respekt för klienterna.
– Utgångspunkten och den viktigaste frågan man ska ställa sig själv som vårdare på ett boende är "Skulle jag själv kunna tänka mig att bo här?"
Vågar inte säga
Det som Hemgård tycker att är mest oroväckande är att personalen inte känner att det är en tillräckligt trygg atmosfär för att våga prata om vanvårdnad vid boenden.
– Arbetsmiljön måste vara så trygg att man vågar ingripa ifall man upplever att ens kollega behandlar klienterna dåligt.
Hon säger att det också är flera anhöriga som kontaktat DUV om sin oro för vården, men att de inte vågar ingripa för att de är rädda för att deras barn sedan ska få lida för det.
Enligt Lisbeth Hemgård har det skett en stor förändring inom vården för personer med utvecklingsstörning. Förr var de anhöriga tacksamma för att för att det fanns någon som kunde ta hand om dem i stället för att de måste skötas hemma eller bli intagna på mentalsjukhus. Man var nöjd med det som fanns. Nu har synsättet förändrats.
– Det räcker inte med att ha en plats att bo. Man vill ge människan ett värdigt och kvalitativt liv.
Kommunen agerar
Sibbo kommuns Social- och hälsovårdsdirektör Lena Kokko säger att kommunen genast vidtog åtgärder när de första anklagelserna kom.
– Vi fick den första anmälan i början av juni och gjorde genast två besök till avdelningen och analyserade situationen utifrån den information vi fått samt, våra egna iakttagelser. Sedan gav vi bollen över till Kårkulla för att utreda saken under sommaren.
På tisdag ska kommunen, Kårkullas ledning samt regionförvaltningsverket samlas i Sibbo för att diskutera hur Kårkulla ska gå vidare.
– Det här måste utredas. Vi kommer att diskutera vad Kårkulla kommer att göra utgående ifrån utredningsresultatet. Vad för åtgärder som måste vidtas är svårt att bedöma innan utredningen är klar, säger Kokko.
Kårkulla sköter all vård för svenskspråkiga med utvecklingsstörning och Sibbo kommun köper tjänster. Sibbo ordnade vården för personer med utvecklingsstörningar själv innan det nya serviceboendet i Nickby byggdes.
– Kommunen agerade genast när vi fick anmälningarna. Det är viktigt att vården ska vara bra i Sibbo.